En fråga till professor Thomas Jaenson eller andra som inte är riktigt lika enögda:
Jag har för mig att det i naturen finns system som uppehåller balans mellan olika arter. Mitt päronträd gav ingenting på fem år, översållat av en röd rostsvamp. Men något hände, någon (?) tog hand om svampen, inte en röd prick nu, och jag har haft massor av päron igen.
I områden där man länge haft mycket rådjur, har man alltid haft många fästingburna sjukdomar där? Jag har inte hört talas om sånt förrän på senare år. När jag var barn var det normalt att man fick fästingar som man plockade bort. Inte blev någon sjuk av dem.
Det låter otäckt när professorn talar om att "utrota alla rådjur" på Gotland. Varför skall vi inte kunna ha vilt som inte kunnat ta sig hit själva? En helt annan sak är att hålla ner stammen, som jag antar att jägarna vill. Jag känner stark motvilja mot djurhållningen i det moderna jordbruket. Jag är uppväxt på en liten gård där man månade om sina kor och grisar. De slaktades utan mycket stress.
Skall jag äta kött nu, får det bli lamm. Eller varför inte rådjur. De lever också ett naturligt liv, och deras öde är att dödas för att ätas av någon annan.