En hotande framtid för ön
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Naturvårdsverket har just redovisat en ny nationalparksplan som arbetats fram under många år. Om den förverkligas blir Bästeträsk med omgivande kalkmarker nästa nationalpark på Gotland. Det är en stor framgång för naturvården och människorna på Gotland! Tyvärr är det just här, som Nordkalk har låst fast sin fortsatta verksamhet och planerar ett nytt brott, "bungebrottet", 170 hektar stort och 20-35 meter djupt. Tillståndsansökan är en långdragen process. Av taktiska skäl började därför Nordkalk med att söka tillstånd för två mindre provtäkter. Trots att lagens intentioner och sunt förnuft borde ha tvingat fram en samordnad prövning av provtäkter och den planerade huvudtäkten, så beviljades tillstånd för provtäkter. Såväl Naturvårdsverket som Naturskyddsföreningen överklagade detta.
Naturskyddsföreningen säger nej till denna stora täkt, eftersom verksamheten skulle strida mot hushållningsbestämmelserna, reglerna om täkter och reglerna om särskilda skyddade områden i miljöbalken. Naturskyddsföreningen anser också att Nordkalks beslutsunderlag innehåller sådana brister, att ansökan redan på grund av detta inte kan godtas.
Förutom att den värdefulla naturen försvinner, om kalkstenen bryts bort, riskerar brytningen att få omfattande negativa effekter på grundvattenförhållandena inom stora delar av norra Gotland.
Dagens stenbrytning på Gotland medför industrilandskap på landsbygden. Dessa innebär storskalig miljöpåverkan och konflikter med naturvården om valet av områden. Kalkföretagen och en del politiker sprider gärna den felaktiga uppgiften att "naturvården alltid är emot", vilket område det än handlar om. Sanningen är att Naturskyddsföreningen bara agerat när riktigt höga naturvärden hotats så som till exempel sker nu.
"Ekokommun" Gotland har ett speciellt ansvar för att verksamheter på ön utvecklas hållbart. I detta fall har "ekokommunen" inte hängt med. En del politiker tror att sysselsättning och naturvård inte går att förena. Istället för att leda en utveckling mot god hushållning går man okritiskt i företagens ledband. Hade man istället valt att engagera sig för en uthållig hushållning hade naturvård och sysselsättning kunnat gå hand i hand. Det är troligt att det finns platser som kan godtas för kalkbrytning på Gotland och i den skala Nordkalk önskar, men det nu redovisade läget är klart olämpligt. När inte företagen har förmåga att planera enligt de moderna spelregler som numer finns, där man även måste beakta miljökonsekvenserna, ja då borde kommunen hjälpa till.
Nu ser vi fram mot att Gotland får en ny nationalpark till glädje för naturvården, "ekokommunen" och de företag som inser fördelarna och inte minst för våra kommande generationer.