En hök som blev en duva
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Våra tillgängliga stridskrafter finns i söder. Det kommande hotet finns i norr. Sverige och Nato planerar samöva i norr med ledningen i Luleå. Det har inte hänt tidigare. Ett nytänkande? Bo Pellnäs gillar jag. Han var en hök som blev en duva. Han har dansat med de stora elefanterna. Nu vurmar han för ökade försvarspengar. Landets plånbok är tunn. Vi måste spara säger de som vet. Rosendrömmar ägnar vi oss alla åt i privatlivet. När de hamnar i samhällets debatt blir de overkliga. Omöjliga att förvandla till handling.
Våra stridskrafter samövar inte med de baltiska ländernas styrkor. Om dom nu har några. Det lär Ryssland uppfatta som ett milt hot.
Vi får lita på att försvarsministern dagligen får rapporter om läget i världen från vår underrättelsetjänst. Spaning i tråd är nu godkänd. Självaste FRA säger att eterspaning ger liten fångst.Vi får utgå från att regeringen tillsammans med ÖB tar beslut väl förankrade i vår verklighet. Och att vi trygga kan stå vid diskbaljan, laga vår mat och snyta våra barn. Tryggt förvissade om att de kommande dagarna bliva goda och varma.
Åsiktsmaskinen har gasen i botten. Räknar mig själv dit. Måtte den verkställanden makten leda oss mot en ljus horisont.
Eller är det som den amerikanske humoristen påstod? "Alla tänker på sig. Det är bara jag som tänker på mig."