En het (sprit-)potatis
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om drogproblem talar man inte i valrörelsen och inte om övervikt, som hotar folkhälsan. Med droger och fetma är det så, att notan betalar inte vi, utan våra efterkommande. Endast kd har nämnt införselkvoterna, som de vill sänka. Deras alliansbröder och systrar säger ingenting, med undantag för m. De vill inte sänka alkoholskatten (nu) men det vågar inte inte lita på.
I EU-valet (när vi skulle in) var alkoholen på agendan och nykterhetsfolkets röster efterfrågade (vi är 20 000 fler nu). Vi fick lugnande besked, allt skulle bli så bra och vi skulle själva utforma vår alkoholpolitik och därtill påverka andra medlemsländer, så de blir mer lika oss.
Pyttsan!
Vi blev förda bakom ljuset och här sitter vi med privatinförsel, smuggling, internethandel, sänkta skatter på vissa alkoholdrycker och ökad konsumtion. Fler kör bil med alkohol i kroppen, vilket förvånar en del. (Har man alkohol hemma, dricker man upp den). Krogar serverar överförfriskade personer, sprit langas i skolor. Underåriga får köpa folköl i butiker utan legitimation. Alkoholliberaler vill sänka skatter och tillåta vin- och starköls(?)försäljning i matbutiker. De anser sig ha stöd av EU. Med fel regering har vi snart alkohol i varenda butik, servad av samma personer som nu och de kan bevisligen inte hålla ordning på folkölsförsäljningen. Lokala makthavare är för beskedliga och alkohollagen efterlevs inte som lagstiftaren tänkt. Allt detta är oroande, men man hör inte ett ord om det i valrörelsen.
Alkoholen flödar över partigränserna. Det finns ett stort antal alkoholliberaler och några få nykterister i alla partier. De förstnämnda ser främst alkoholens positiva sidor och blundar för problemen, som inte angår dem. De leve ri sin värld. En dag blir en anhörig lemlästad eller dödad av en onykter bilförare. Först då börjar man tänka preventivt, när det är för sent, och då är det inte valår.