En egendomlig syn
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vännerna i Harrisburg skulle nog inte ha röstat på Bush?
Emellertid: Detta var våren 1979 och på respektfullt avstånd betraktade vi den havererade energijätten på Three Mile Island.
Nu hade det hänt och skulle väl inte hända igen - åtminstone inte på Gotland?
Vårt nya värdfolk hade ett stuteri och i hagarna gick vackra hästar som emellanåt togs ut till träningsrundor. Det var en skön syn , fastän jag aldrig riktigt förstått varför dessa ståtliga kusar fann sig i att ständigt dra en kärra till ingen nytta eller ha en människa hängande på ryggen.
Jag skämtar - jag vet att "häst" knappast skulle finnas som "art" om inte människorna kunde utnyttja dem - i bästa välmening!
Detta kommer jag att tänka på, då jag hör i radion att det nu anses som nästan djurplågeri att lämna en häst ensam.
Det visste de, där på stuteriet utanför Harrisburg. I stallet fanns bara en häst, ett vackert sto, alla andra var ute i hagarna eller på träningsbanorna. Stoet hade genomgått nån sorts behandling och var konvalescent .
Men hon skulle snart bli mycket deprimerad om hon lämnades ensam. Isoleringscell är, som vi vet av beprövad erfarenhet, en fruktansvärd behandling. Men eftersom det av flera medicinska skäl inte var lämpligt att lämna en annan häst som sällskap, så gick där hos stoet en get.
Det var en egendomlig syn - geten kunde lätt promenera under stoets mage.
Vad pratade de om? Vilka livserfarenheter kunde de dela med sig till varann?
Tröst: "Var inte ledsen kompis, snart är vi ute i hagen igen."