Skänker en stor ros till de grannar, vänner och en del släktingar som verkligen förstod hur illa ställt det var med en anhörig. När demenssjukdomen blir allt tydligare och hjärnan ej vill fungera. En misstänksamhet som går över i ilska och fula verbala ord.
Att inte längre kunna handla sin mat.
Att inte känna hunger och glömma äta mat.
Att gå ut i minusgrader på sena kvällar endast iförd nattlinne.
Att inte känna igen sin närmaste släkt och så vidare.
Till er andra som inte förstod bättre och som vi fick mycket skällsord ifrån, vill jag säga: Än är det inte försent att höra av sig, alla kan vi göra fel.
Vårat samhälle är inte gjort för dessa sjuka.
Sägs så fint att den dementa ska samtycka till annat boende. Ska man skratta eller gråta? Jag är själv undersköterska och har arbetat med äldre och dementa, jag vet att de inte förstår sitt eget bästa. När dagen var inne fick vi tvinga henne. En granne som upplevt samma med sin man tipsade om ambulans som de hade fått hjälp av. Men det fick inte vi. Ringde även polisen för att höra hur vi skulle gå till väga. Svaret till min sambo blev: Förstår dig, men du får tyvärr ta i med hårdhandskarna. Det blev ingen rolig upplevelse för någon av oss men som tur är trivs hon där hon nu bor.
Informationen om hur det går till med flytt och så vidare har inte varit den bästa och det har vi hört från fler andra som hamnat i samma situation.
Region Gotland har en bra hemsida med viss info men den skulle kunna bli så mycket bättre. Punkt för punkt skulle det kunna stå vart vänder jag mig först, hur går det till, vad kostar det, har min andra hälft råd att bo kvar i huset och så vidare. En sak som borde vara lätt att ha med på sidan är hur de olika boendena ser ut. Både utvändigt och invändigt. Det enda som ingår i demensboendets rum är sängen – kan ju vara bra att veta. Högt i tak och vi skulle lyckas skruva upp två taklampor. Hur ska en gammal anhörig fixa det? Borde ingå.
Jag med flera skulle gärna hjälpa regionen att få till bättre info som skulle underlätta för oss anhöriga samt personal och alla runt ikring. För de som inte kan gå in på nätet och få information borde det kunna sändas ut en bra broschyr. Till sist en stor eloge till alla som arbetar med dementa och sjuka – ni gör ett kanonjobb.