Djurrättsaktivism inger respekt?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För dom har hittat på att det är synd om levande fisk som träs på krokar som fiskbete. Så det vill myndigheten stoppa. Särskilt om fisken fötts upp av ett enda skäl - för att agnas. Fiskar har ryggrad och antas därför ha ett utvecklat sinne för att kunna känna smärta. Masken däremot är ryggradslös. Därför får den fortfarande grävas upp och träs på kroken. Den slingrar sig mycketär vi säkra på att den inte känner? Kanske bara en tidsfråga innan daggmasken går fri.
Det är osunt av en svensk myndighet att gå extrema rörelser tillmötes. Varken vi eller djuren mår bättre av det. Begrepp som måtta och saklighet saknas. Debatten om djurens väl och ve blir konstig. Det som de odemokratiska militanta veganerna ägnar sig åt är förstås kriminellt. Genom att förstöra andras egendom, elda transportbilar för miljonbelopp, spreja färg i pälsaffärer, krossa ägg i hönserier eller släppa ut minkar som går okända öden tillmötes i naturen skapas inget bättre djurskydd. Undrar om föräldrarna backar upp och känner sig stolta. Föräldrar till stenkastande ungdomar i göteborgskravallerna för några år sen sa att dom var stolta. Åtminstone de som intervjuades i media. Att använda demokratiska vägar till förändring vore ett bättre tips från föräldrar till barnen.
Att äta bara grönt får ses som en typ av askes. Att vara nykterist av andra skäl än sjukdom lika så. Munkars celibatliv och enkla kost kan stå med på samma lista. För dom knäböjer man. Gemensamt för dom som valt de sätten att leva är att de väcker respekt. Och viss uppmärksamhet. Det vet redan det lilla barnet som vägrar äta. Vilken makt och kontroll vi kan utöva genom att inte äta det som förväntas! Se bara på anorektikern. Herr Hitler åt bara grönt han också och oj, va mångas respekt han vann.