INSÄNDARE: Det är inte knivarnas fel att någon blir nerstucken!

Någon ger sig på någon annan med en kniv i syfte att skrämma, skada eller döda. Ofta är det unga människor inblandade, och det etablerade samhällets företrädare förfasas över dådet och att det finns så många knivar bland ungdomar. MEN: det är knappast knivarnas fel att någon knivskärs!
Letar man orsaker så finner man utan tvekan många olika. Olika kanske också beroende på vem som letar.
Ansvarstagande och närvarande vuxna är säkert den allra viktigaste faktorn för att våra unga skall kunna växa upp i en trygg miljö där man inte riskerar att bli offer för knivvåld, vare sig som den som håller i kniven eller som den som blir knivskuren.
Vems ansvar är det då att vi har dessa vuxna bland våra barn och ungdomar?
Givetvis tar de allra flesta ansvar för sina egna barn när de har möjlighet att umgås med dem, men större delen av tiden anförtros de åt andra vuxna - lärare och annan personal inom barnomsorg och skola.
De som har ansvaret för att dessa personer får förutsättningar att vara ansvarstagande och närvarande vuxna, är våra politiker. Det är de som bestämmer vilka resurser som skall satsas på vad.
Genom att genomföra de personalminskningar inom barnomsorg och skola som nu är på gång, skapar man knappast den trygghet som vi vill att våra barn och ungdomar skall känna. Trygghet skapas när man känner sig sedd, lyssnad på och förstår att andra anser att man är värdefull. Då finns utrymme att växa och utveckla den empati som, i sig, skulle innebära att knivar betraktas som ett redskap att tälja med eller skära bröd o dyl - ALDRIG sticka i en människa!
Alla föräldrar har rätt att kräva att deras barn har vuxna omkring sig i skolan som har tid att se dem, lyssna på dem och vara bollplank och förebilder för dem när de söker sin identitet. Då duger det inte att minska på antalet lärare i skolan eller personal inom barnomsorgen, som man nu vill göra. Tvärtom borde man inse att det är motsatsen som gäller.
Det är en personlig tragedi när någon skadas eller skadar, men det är en samhällelig tragedi när alla i vårt uppväxande släkte inte får det de behöver för att bli trygga och empatiska vuxna.
Vi får det samhälle vi bäddar för och man kan inte blunda för det som inte är bra och skylla på knivarna.

Insändare: Det är inte knivarnas fel att någon blir nerstucken!