I förra veckan dundrade Anders Thomasson på med en debattartikel om översynen av strandskyddet på Storsudret. Länsstyrelsen valde att inte i det läget bemöta Thomassons alltför grova påhopp, men jag kunde inte låta bli att i min krönika på länsstyrelsens webb ta upp frågan. Diskussionerna har fortsatt och naturligtvis vill vi ha en öppen dialog och diskussion. Men först en liten bakgrund. På Gotland har vi drygt 80 mil kust. Sedan 1993 klassas hela det strandskyddade området också som naturreservatet Gotlandskusten. För tre områden, nämligen Fårö, Östergarnslandet och Storsudret anses strandområdena ha särskilt stora naturvärden och där är strandskyddet inte 100 meter utan generellt 300 meter redan nu. Med anledning av den nya strandskyddslagstiftningen som trädde i kraft den 1 juli 2009 har regeringen gett länsstyrelserna i uppdrag att se över det utökade strandskyddet.
Strandskyddet och bygglovsplikten gäller normalt inte lantbrukets ekonomibyggnader. Strandskyddet har inte heller någon som helst påverkan på nuvarande markanvändning.
Ett strandskydd innebär ingalunda att det är helt omöjligt att få bygglov inom detta 300 metersområde. Vi gav i fjol dispenser för åtta av tio ansökningar. Jag tror att den större delen av gotlänningarna och för den delen också många besökare, är tacksamma för att våra vackra strandmarker inte har exploaterats och privatiserats genom åren. Det länsstyrelsen nu har gjort är att vi har tagit fram ett aktuellt underlag för att bedöma de naturvärden som finns längst med Storsudrets kust. Detta är ett förslag och ska också behandlas som det. På några platser har strandskyddets stärkts, men på andra har lättnader gjorts. Vi kommer också den 16 mars att bjuda in till ett informationsmöte så att alla synpunkter verkligen kan ventileras. Naturligtvis kommer jag att vara med.
På Storsudret finns för närvarande enligt uppgift ett 60-tal tomter till salu. Anders Thomasson har själv styckat av ett 30-tal tomter. Det är ingen död mans hand som lagts över Storsudret och det är absolut ingen som önskar det heller.
Hela EU:s jordbrukspolitik går ut på att landskapet ska vårdas och hållas öppet, allt för att värna om miljön och om vårt kulturlandskap. Naturligtvis ska vi producera mat också och naturligtvis ska vi ha en levande landsbygd året runt. Jag ställer mig mycket tveksam till uppfattningen att bevarande är det samma som att stoppa utvecklingen. Vi kan se så många exempel på hur landskapsvård, naturvård och inte minst kulturmiljövård, går hand i hand med just utveckling.
Ta till exempel Vamlingbo prästgård och all verksamhet som utvecklas kring denna gård. Eller det fina arbete som gjorts längst med Grötlingbo kvior, i Sundre och längs med Kettelviken. På norr har vi exemplet Furillen. Vi kan aldrig förneka att det är våra unika miljöer som lockar hit besökare i stora skaror. Det ska vi ta till vara. Nu har vi ett förslag. Låt oss diskutera detta utan hot och fula påhopp. Då får vi en bra dialog. Det är det som ger de bästa långsiktiga och hållbara lösningarna.