Det är en fråga om klass
Jimmie Åkesson. SD:s partiledare i folkdräkt från Blekinge tillsammans med flickvännen Louise Erixon som bär en Sverigedräkt. Foto: Fredrik Persson / SCANPIX
Foto: FREDRIK PERSSON / SCANPIX
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En del av dessa 815 folkdräkter har onekligen förlagor såsom vardagskläder eller arbetskläder. Dessa plockades sedan upp av en romantisk rörelse i syfte att skapa attribut och nationell identitet.
Emellertid fick förlagorna en design som är påhittad. En del, som den gotländska, hade inga förlagor alls utan är en ren fantasiprodukt. De så kallade landskapsdräkterna är en företeelse som helt saknar historia. De är en skapelse av det sena 1800-talet och 1900-talet.
Den romantiska rörelsen hämtade idéer från olika håll, bland annat Dalarna, och framställde dessa idéer som något slags svenskt "urhem" i slutet av 1800-talet.
Arkitekturen från Dalarna och Hälsingland, de rödfärgade husen, är också en produkt från den tiden, vilket kom att tjäna som nationell rekvisita och målades ut som om det skulle känneteckna hela Sverige.
Att hela detta skapande av en gemensam historia uppstod, hängde ihop med den framväxande demokratin, den krävde nationell gemenskap, en identitet. Detta skapas genom en gemensam skola, där alla fick lär sig den "gemensamma historien" och värderingar, vilket uppstod under första halvan av 1800-talet och genomsyrade varje kulturyttring.
Alla nationalister världen över har ägnat sig åt samma skapande.
Vår nationalsång sammanfattar: "Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat Ditt namn flög över jorden."
Syftar på Karl XII:s erövringskrig.
Den mångkulturella idén har förvisso en del sympatiska drag. Problemet med teorin är att den fokuserar på skillnaderna i kulturerna, istället för likheter, vilket den har gemensamt med nationalismen.
Alla nationalstater har sina speciella historier om det förflutna och har man ingen kan man alltid hitta på en.
Världen lär inte bli bättre genom att man godtar allsköns smörja.
Den engelske historieprofessorn Eric Hobsbawm sammanfattade: "Historien är nämligen råämnet för nationalistiska eller fundamentalistiska ideologier, precis som vallmo är råämnet för heroin."
En SD-are menade att om människor förlorar sina "rötter" blir det farligt, ty då ökar brottsligheten.
För det första: Träd har rötter, människor har fötter.
För det andra: Brottsförebyggande rådet säger att andelen som var misstänkta för brott var något mer än dubbelt så hög bland de utrikes födda, i jämförelse med dem som var födda här av svenska föräldrar.
Men faktum är att man får större skillnad om man jämför "arbetare" och "tjänstemän" bland svenskar. "Det är mer än sex gånger vanligare att personer vars familj haft socialbidrag är registrerade för brott än personer vars familj inte haft det." (Rapp 2005:17)
Med andra ord: klass har betydelse, vilket också BRÅ:s rapporter underförstått slår fast. De personer som rapporten gäller tillhör de absolut ekonomiskt sämst ställda i samhället.
Vi har en stor fet underklass numera. Det är detta som är huvudsaken och inte bisaken.