Den stora blåsningen i vården
Foto: Erik Svensson
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Man ställer sig frågan, kan SKL äska mer statliga medel nu när pengarna till avtalade utgifter tryter? Skattemedel kan väl omfördelas. Utgiftsposter kan ställas mot varandra. Så har det alltid gått till. Det här kan SKL lösa om dom vill.
Lagen om tillgång och efterfrågan gäller på arbetsmarknaden såväl som i andra affärsuppgörelser. Uppmaningen till sköterskorna blir nu att se till att en efterfrågan av ert arbete uppkommer. Det sker bäst om man lämnar sin post och söker sig dit där efterfrågan finns. Kräver mod och planering. Det kan för arbetsgivaren liknas vid en utpressningssituation. Vilket tvingar upp lönenivån.
Våra arbetskamrater läkarna har praktiserat metoden länge då brist på deras kompetens funnits. Fiffigt, själviskt, inte så rumsrent men kanske nödvändigt ändå. Nu när den stora blåsningen efter upprättade avtal verkar vara ett faktum. Vårdförbundet kallar situationen för en krigsförklaring. I krig sätts inte alltid moralen främst.
Om upplevelsen för den enskilda är att en fast heltidstjänst i kommunen är höjden av trygghet så har nu Knapes utspel fått oss att ompröva den känslan. Släpp prestigen systrar och lämna!