Vi har nyligen deltagit i val av ledamöter till riksdag och kommunfullmäktige för en ny fyraårsperiod. Valet har genomförts klanderfritt efter demokratins alla spelregler och vi får bara säga välkommen till de nyvalda ledamöterna och deras viktiga värv. Visserligen blev det ett maktskifte på den kommunala sidan men vad det kommer att innebära får framtiden utvisa.
För min del har jag känt oro över all diskussion som förekommit i de olika partierna om kvotering. En kvotering av ledamöter i politiskt arbete innebär ofta att en kompetent person ställs åt sidan för en mindre meriterad intressent.
Ett sådant förfarande höjer inte särskilt statusen på de politiskt valda förtroendemännen.
Den gråa kommunala zonen har under senare tid kraftigt expanderat. Det kan troligen bero på att vi fått heltidsanställda kommunpolitiker och ett större antal administrativt inriktad elitpersonal i förvaltningarna. Den gråa zonen är den del i ärendehanteringen som berör samarbetet mellan politiker och tjänstemän i beslutsfrågor.
När man i dag tar del av vad som torgförs i lokalpress och radio om kommunens verksamhet förvånas man över att höga tjänstemän har börjar profilera sig som om de vore beslutsfattare.
Även i fullmäktige som är de folkvaldas högborg kan man numera se eliten av tjänstemän i talarstolen framföra sina budskap.
Delegationsrätten har inte med den grå kommunala zonen att göra. Delegation handlar i stället om att en nämnd eller styrelse ger sin personal möjlighet att besluta i enkla opolitiska frågor. Sådana beslut rapporteras alltid in till ett kommande sammanträde i den berörda nämnden eller styrelsen. Om missbruk av rätten skulle förekomma kan den omedelbart återkallas.
Ett avskräckande exempel på hur den gråa zonen kan utnyttjas negativt är ett omdebatterat ärende. Jag syftar på byggandet av ett modernt inomhusbad i Visby.
Bakgrunden är att Kultur- och fritidsnämnden genom en enkätundersökning kommit fram till att allmänheten ansåg att ett nytt inomhusbad i Visby var det mest aktuella och önskvärda investeringsobjektet i kommunen. På den politiska fronten visade man stort intresse för projektet och vallöften gavs. Det uppstod dock problem med placering och finansiering samt drift av anläggningen. Ärendet lades därefter i långbänk och överfördes till tekniska administrationen. Den tekniska ledningen handlade ganska snabbt och meddelade att något nytt bad i Visby inte var aktuellt.
Avslutningsvis vill jag framhålla att sista ordet nog inte är sagt i ärendet om ett nytt inomhusbad i Visby. Ett särskilt beröm ska Mats Pettersson få för sin utmärkta artikel "En skam att vi inte har ett vettigt badhus" (GT 110112) som jag instämmer i.