Den gamla vanliga cirkusen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Besparingar. Indragning av för vården viktiga tjänster. Chefer har avgått. Någon gång har undringar förekommit, om tilldelade budgetmedel till nämnden har varit orealistiska i förhållande till befintliga behov och framförallt till gällande lagstiftning.
Och så tillgriper man en mycket, mycket kostbar och ibland felaktig metod: man hyr in en ansvarig konsult, det vill säga man gör inte själv jobbet inom kommunens förvaltning utan man tar kostnaden och slipper ifrån arbete och ansvar.
Det styrande politiska blocket har sänkt skatterna med trettio miljoner, några tioöringar per skattekrona. Alla tillskyndare av skattebeslutet hade väl god kunskap om situationen i hälso- och sjukvårdsnämnden? Varför överprövas inte på allvar budgetfördelningen i kommunstyrelse och kommunfullmäktige? Några nämnder har ständigt överskott, beroende på vad? Duktigare? Mer ansvarsmedvetna? Knappast.
Vilka behov är viktigast för medborgaren? I de flesta undersökningar som gjorts över hur svenskar rangordnar behoven kommer vården först. Speglas det i budgettilldelningen? Vilken roll för vårdpersonalen spelar den ständiga budgetosäkerheten i vården? God personalpolitik? Vad är kostnaden för dessa ständiga ingrepp och omorganisationer från politikers sida? Personalens trivsel och effektivitet är ingen gratisresurs som man kan hantera efter godtycke. Vad kostar en förändring av vårdens arbetssätt?
Organisationsfrågor ses nästan alltid ur överhetens perspektiv - man glömmer, att en organisation som inte i alla detaljer är perfekt och rationell kan bringas att fungera utmärkt genom personalens insatser. En ändring av organisationen sätter alltid en del inarbetade rutiner ur funktion.
Gotland har problem med att öka invandringen till kommunen. Gotland har dessutom stora möjligheter, men utan fungerande samhällelig service, tillgänglig, hämmar man utvecklingsmöjligheterna. Har alla möjlighet och tid att förstå och tillägna sig nödvändigt förebyggande hälsoarbete på egen hand? För livsstilsförändringar behövs den tillgängliga kompetens som finns bland annat inom vårdcentralerna. Gotland ligger skrämmande högt i statistiken i fråga om självmord, alkohol och kvinnomisshandel.
Ett egendomligt förslag i nuet är möjligheten att välja vårdcentral - på Gotland! I Stockholm går det bra - fungerande kollektivtrafik - men på Gotland? På Fårö går inte ens en buss, skamligt(!), under lågsäsongen - den längsta av säsonger. Vad kostar den indragningen i miljöhänseende?
Var finns helhetsperspektivet, däribland miljöhänsynen bland politikerna just nu? Revisorerna under Jan Lundgrens ordförandeskap låter barska, men det var ju när det gällde vårdområdet likadant under hans tid som kommunens styresman.
Gotland har inte tillräcklig befolkning för att svara upp ekonomiskt för alla behov, men börja rensa nu i svårfinansierade projekt, nya administrativa tjänster!
Använd de befintliga till utvecklings- och utredningsarbeten. Dessa tjänstemän bottnar ju i gotlandsverkligheten. Använd personalens kunnande och förslag i förändringsarbetet.
Vad man kan göra i andra kommuner är inte alltid rätt för Gotland. En uppsjö av utredningar och erfarenheter kan man bland annat hämta från Svenska Kommun- och Landstingsförbundet.
Hela den kommunala budgeten borde överprövas i kommunstyrelsen för att ge ett nödvändigt resurstillskott, så att inte det så kallade "stålbadet" på sikt ökar kostnaden för sjukvården. Kortsiktiga besparingar leder inte sällan till långsiktiga kostnadssökningar.
PS. Kulturnämndens bokbussar är en välsignelse - kan man tänka sig vårdbussar för att klara tillgänglighetskravet?