Den dolda agendan i försvarsfrÄgan
Det hĂ€r Ă€r en insĂ€ndare. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Inför försvarsbeslutet presenterade P 18-ledningen ett sjupunktsprogram, som för övrigt ocksÄ presenterades i lokalpressen. Programmet innehöll mycket starka militÀra argument till varför regementet skulle ha en sjÀlvklar plats i den framtida Försvarsmaktsorganisationen. Jag har under den försvarsdebatt som sedan har förts inte vid nÄgot tillfÀlle upplevt att dessa argument har motbevisats vare sig av militÀra eller politiska företrÀdare. Trots det har arbetet för att bibehÄlla P 18 inte lyckats, varför?
Enligt min uppfattning gavs svaret av kommunstyrelsens ordförande i GT den 23 december. Varför skulle den politiska ledningen helhjÀrtat och sjÀlvuppoffrande arbeta för ett bibehÄllande av P 18 om en nedlÀggning skulle innebÀra att Gotlands kommun fick den största utvecklingsmöjligheten pÄ 50 Är?
Jag anser att gotlÀnningarna, försvarsanstÀllda sÄvÀl som övriga nu har fÄtt svar pÄ de funderingar som vi har haft i ett antal frÄgor pÄ vÀgen fram till beslutet att lÀgga ned P 18, nÀmligen:
- Varför Jan Lundgren inte personligen deltog vid den uppvaktning som Gotlands kommun gjorde hos försvarsministern för ett bibehĂ„llande av P 18. Han prioriterade istĂ€llet ett möte med öar i Ăstersjöregionen, vĂ€l medveten om den politiska signaleffekt agerandet innebar.
- Varför inte kommunledningen var representerad i det debattprogram som sĂ€ndes i TV 2 i början av december dĂ€r politiska representanter frĂ„n sĂ„vĂ€l Göteborg, Ăstersund och Arvidsjaur deltog.
- Varför Gotlands socialdemokratiska riksdagsledamöter inte röstade för en Äterremiss av Försvarsbeslutspropositionen sÄ att P 18 kunde ha möjlighet att komma upp i ett förnyat avvÀgningsarbete.
Jan Lundgren skriver ocksÄ att han har all respekt för det sorgearbete som de försvarsanstÀllda nu mÄste gÄ igenom. För min del har det tidigare inte varit tal om nÄgot större sorgearbete, jag har haft fullt förtroende för den politiska processen och de frÀmsta företrÀdare som Àr valda, att de med all kraft skulle arbeta för P 18. Om sedan detta trots allt inte skulle ha lyckats, hade jag accepterat det demokratiska beslutet.
NÀr de dolda motiven nu kommer fram, ?största möjligheten för Visby pÄ 50 Är? startar mitt sorgearbete, sorg frÀmst över sveket frÄn Gotlands förtroendevalda!
GotlÀnningar,vi mÄste hjÀlpas Ät att komma ihÄg detta fram till valet 2006.