I en appell från fyra organisationer vill undertecknarna (29 augusti) mana på kommunen att skaffa sig en plan för att minska utsläppen av växthusgaser i den offentliga matkonsumtionen.
Frågeställningen känns något avlägsen från solidaritetsarbetet bland fattiga och utsatta människor i Sydamerika och södra Afrika, som tre av dessa grupper ju arbetar förtjänstfullt med. Det stora paraplyet under sjuttiotalet var socialismen, som skulle befria de utsatta i tredje världen från kapitalismens bojor, en medryckande ideologi som kändes verklig då, men som kommit lite på skam med ledare som Chavez i Venezuela och Mugabe i Zimbabwe. I södra Afrika har Kina numera tagit över Europas roll att dammsuga kontinenten på billiga råvaror.
Paraplyet som engagerar dessa grupper heter idag klimaträttvisa och under hotet av den globala uppvärmningen skall rättvisa och demokrati införas i tredje världen. Det "internationella, rättvisa och ambitiösa klimatavtalet" skall nu genomföra vad sjuttiotalets ideologier misslyckades med. Därför rycker nu "de goda krafterna" ut mot de kommunala skolmatsalarnas slaskhinkar där potatismoset och falukorven ligger och pyser ut metangas. Ve och fasa!
Jag tvivlar inte på att medlemmarna i dessa organisationer drivs av ett socialt patos och kämpar i god tro mot jordens alla orättvisor, men det känns så fel när kossor och lamm på den gotländska landsbygden skall bli måltavla för denna välvilja. Vi får veta att 18 procent av de globala utsläppen kommer från djurhållningen. Författarna hänvisar till en lång rad förbannelser som kommer att drabba oss om vi äter kött får vi förmoda eller slänger halva smörgåsen. Påståenden om klimatrelaterade naturkatastrofer, att klimatförändringarna går snabbare än väntat, hänvisning till varmare och surare hav, samt att sibirisk tundra släpper ut metangas och att vi närmar oss farliga tröskelvärden som får den globala uppvärmningen att skena är skrämselpropaganda som saknar stöd i vetenskapen.
Att den sibiriska tundran släpper ut metangas i atmosfären är en naturlig företeelse och ökningen av metan i atmosfären har minskat, farliga tröskeleffekter är inte är realistiska och har för den arktiska isen dementerats av senare forskning. Begreppet ett skenande klimat är rent nonsens. Översvämningar och stormar har inte ökat. Vi måste få ett slut denna hysteriska skrämselpropaganda.
Det är naturligtvis en självklarhet att man inte skall slänga mat, men kanske skulle det bli lite mindre spill om kommunen serverade gotländskt vällagat kött, potatis och grönsaker. Jag trodde dessutom att avfallet som vi på landet pliktskyldigt samlar i påsar blir till bioenergi. Om er klimaträttvisa förutsätter att köttproducenterna på Gotland skall lägga ner sin produktion så skjuter ni över målet. Jag har svårt att se hur ursprungsbefolkningen i Peru eller bönder i Namibia skall förbättra sina liv om ungdjuren på strandängarna försvinner. Jorden och mänskligheten står för många svåra och krävande utmaningar, en kommunal strategi mot utsläppen av växthusgaser i den offentliga matkonsumtionen är inte en av dessa.