Till Teknikförvaltningen på Region Gotland eller de detta berör!
Under första halvan av mars låg min man för döden på Stuxgården – han dog slutligen den 17/3. Från den 5/3 satt jag så mycket jag kunde hos honom, han hade det besvärligt med bland annat andningen och det tog mycket kraft att sitta där bredvid sängen.
Ni hade aviserad om slamtömning från och med den 5/3, men av ovanstående anledning hade jag inte hunnit skotta fram till slambrunnen. Dagen efter kom slambilen, just som jag stod med snöskyffeln i handen på väg att börja. Jag bad att han kunde ta det lite senare under dagen eller de närmast följande dagarna, när jag hunnit skotta åt honom – nämnde att min man låg för döden; men det gick inte meddelade den sura chauffören, vilket var märkligt, eftersom han resten av veckan passerade mitt hus varje dag på väg till andra kunder i samma område. Jag förstår att den sura mannen var en väldigt upptagen man, men särskilt mänsklig eller serviceinriktat var han dock inte.
Jag kanske borde ha låtit personalen på Stuxgården sköta vaket av min man och prioriterad snöskottningen; men äkta män dör bara en gång och att vaka vid hans dödsbädd kan väl vara värd de 446,25 kronor, som det kostade för den sura mannen att stanna till och skriva en avvikelse.
Nu kommer ni förmodligen att beklaga sorgen och säga att ”vi förstår”. Gör inte det, det blir nog för dyrt med tanke på er taxa. Lägg i stället mödan på en charmkurs för slamkörare.
Svar direkt: Hej Rebecka. Självklart är vi mycket ledsna för det som inträffat.
Jag kommer att ringa upp dig snarast så får vi tala igenom detta.
Vänligen
Isak Malm
Chef, gata- och parkavdelningen, Teknikförvaltningen