Ur fablernas värld på ön Guuttia.
I Guuttias stora ö-råd behandlades nyligen frågan om lokaltrafikens bussar skulle gå på skitlukt eller andra mer tilltalande fossila bränslen.
Nu hör till saken att den Gröna Härskarinnans parti för några mandatperioder sedan gick in och stödde skitluktsfabriken med skattepengar från Guuttia och köpte ett stort parti skitlukt som det inte fanns användning av.
Något som den kritiske kunde se som otillbörligt stöd till en privat näringsutövare.
Nu ska ju hela den lokala bussflottan köras på fossilfritt drivmedel vilket är bra.
Det var hela stora ö-rådet helt överens om. Men här smyger det sig in en liten malör.
Bussföretagen får inte själva avgöra vilket fossilfritt drivmedel de vill använda.
Nej, här kommer den Gröna Härskarinnans veto, att det ska vara minst sjuttio procent skitlukt som drivmedel i bussbeståndet.
På det lilla gröna råd som föregick stora ö-rådet, så fanns det invändningar från några av lydfurstarna som menade att det var upp till bussägarna, vilket fossilfritt drivmedel de ville använda. Men Gröna Härskarinnan menade att det bara var att räta in sig i ledet och besluta som hon befallde.
Samtidigt så pågår en upphandlig av den lokala busstrafiken.
En upphandling som har blivit kraftigt försenad.
Här skyller den Röda Härskarinnan på den Gröna. Störst skuld ligger väl vid den Röda som hade makten fram till i höstas.
Nu är risken stor att de små lokala bussförtagen inte kan hänga med i upphandlingen utan nu blir risken, att det blir något stort bussföretag från kolonialmakten på Stora Fasta Landet som kommer att få monopol på Guuttias lokaltrafik.
Men än finns chansen att Gröna Härskarinnan gör en pudel och förlänger nuvarande avtal.
En sådan åtgärd skulle kunna gynna de små bussföretagen på Guuttia och ge dem tid för att kunna delta i den kommande längre upphandlingen.
Om läsaren tycker sig finna några likheter i ovanstående fabel, så är det troligen hens fantasi som spelar hen ett spratt.