En dag under politikerveckan lämnade jag och min mor södra delen av Gotland för att styra kosan mot Visby.
Hon hade en tid på lasarettet, men det visade sig lättare sagt än gjort att nå denna inrättning.
Vi fick, tillsammans med åtskilliga andra, cirkulera runt på alla smågator för på lasarettsparkeringen fanns inte en tillstymmelse till lediga platser.
Jag gick släppa av gamla mamma att klara sig på egen hand medan jag sen gav mig iväg till bekanta som snällt nog upplät en parkeringsplats utanför villan.
Hade mamma haft några år ytterligare på nacken, eller om hon hade varit ensam, skulle hon fått åka hem igen och snällt betala 300 kronor för missad läkartid.
Efter läkarbesöket tänkte vi ekipera henne samt inhandla en present till ett stundande kalas.
Då upprepades samma sak. Inte en parkeringsplats inom rimligt avstånd för gamla trötta ben. Det var bara att åka hem igen.
Dagen efter åkte vi till Hemse med många tomt gapande parkeringar. Tur det så att allt kunde sluta på ett bra sätt.