Borde Sverige införa "språkpoliser"?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi som tillhör förra generationen och som är födda av kristna föräldrar (och som aldrig någonsin uttalat ett svärord?) vi frågar oss idag, vad ska den svenske mannen säga när han slår sig på tummen med hammaren, om han i sitt dagliga tal ständigt använder de allra grövsta svordomarna? Skämt åsido! Hur kan det ha blivit så här?
Jag minns när radioreportern Nils Linnman på 50-talet lät sig firas ner i ett skeppstol ute på Karlsö för att göra ett radioprogram om sillgrisslornas liv och leverne. Det nyinköpta repet gjorde att stolen kom att snurra våldsamt. Linnman som började bli yr, sa då: "De va fan va de går runt!" Det blev en väldig folkstorm efter detta program, därför att det var första gången någon reporter svor i radio, och röster höjdes att reprissändningar skulle förbjudas. Detta är radiohistoria idag. Om vi då flyttar oss 50 år framåt i tiden, till hösten 2002, kunde vi läsa i denna tidning att den statliga TV1-kanalen gav en dramaserie som hette "Stackars Tom", där det förekom 172 grova svordomar och könsord, på en timme! Serien gick på bästa sändningstid och riktade sig till ungdomar.
Att skämta om allvarliga ting brukar aldrig var riskfritt, men jag kan dock inte undgå att bjuda på denna garanterat sanna skolhistoria. I en socken någonstans på Gotland hade småskolelärarinnan fått en ny elev, som vi kan kalla Emil. Denne Emil visade sig svära något alldeles förskräckligt. Lärarinnan sände därför hem ett brev till föräldrarna och påtalade detta. Dagen efter kom Emils far upp till skolan och var mäkta förgrymmad. Han ville påstå att Emil måste ha lärt sig dessa grova svordomar i skolan. Lärarinnan förnekade detta och sa att i hennes skola var det minsann ingen, förutom Emil, som använde svärord. Emils far utbrast då: "De va da leikväl konstut de. Int svärar mor, u int svärar ja, vem fan kan da ha lärt sårken u sväre!?"
För att så återvända till dagens språkproblem. Vem bär skulden till dagens våldsamma svärande? Är det massmedia? Är det föräldrarna och skolan? Eller är det den pågående sekulariseringen (=avkristningen) i samhället?