Man blir som före detta tävlingsryttare i WRK, galopptränare och hockeymamma väldigt upprörd över Jenny Perssons krönika den 28 januari. Att skriva en så ogenomtänkt krönika med önskan om ett bättre och rättvisare Idrotts Gotland, mestadels baserad på en radiointervju med två ungdomar, från hockeyn och ridsporten, känns nästan som ett hån mot ALLA öns skridsko/ishockeyintresserade.
Kommunen försöker "spara" överallt där det går, oturligt nog oftast där det drabbar barn och ungdomar mest. Det framgår inte ens i krönikan om de LIKHETER som båda idrotterna faktiskt har: där man under vintern kämpar mot kylan och att bådas föreningar är beroende av intäkter från medlemsavgifter, försäljning med mera.
Men största olikheten: WRK Wisby Ridklubb har cirka 350 medlemmar och två ridhus som utnyttjas året runt! WC i stall och intilliggande byggnad. Ryttare med egna hästar rider eller åker till ridhuset i Rävhagen (de ryttarna byter EJ om på anläggningen). Publikmässigt sett vid tävlingar, är det oftast anhöriga. Ridanläggningen/WRK har bland annat intäkter från alla ryttare som utnyttjar ridhusen som måste lösa anläggningskort/termin (mellan 700-1500 kronor styck). Man har möjlighet att få in aktivitetsstöd för aktiviteter, träningar, tävlingar med mera under HELA ÅRET! Schemalagt är det: 3-5 dagar/v 15- 21.
Visby Roma KAN bara ha skridsko/hockeyaktiviteter när det finns is, cirka 6-7 månader per år, och har cirka 350 aktiva, inklusive division 1 lag. Med publiksiffror på 500-1 500 personer på matcherna väljer flera sponsorer att sponsra just dem. I hockey är ALLA beroende av omklädningsrum. Man har aktivitetsstöd, medlemsavgifter, inträden och sponsorintäkter för de sju mån man har is! Schemalagt är det: Vardagar 14- 22, helger 08-18 eller 21.
Ishockey kan man bara åka på is! Om INTE kommunen håller IS= ingen hockey och det drabbar cirka 350 aktiva.
Till Jenny (och även kommunen): bidra inte till "pajkastning" mellan föreningar och idrotter. Klaga inte heller på att skridskoentusiasterna önskar längre tid av året med is. Det ligger i tiden att idrotta. ALLA föreningar vill ha mer bidrag, för att det inte ska kosta ungdomar en förmögenhet att sporta, dessutom får de lära sig att: ha kul, laganda, vara bra kamrater, ta hänsyn, vara omtänksamma och att lära sig att vara noga med mat och motion.
Ishockeyn har fått ett stort uppsving de senaste åren (Visby Roma har 60-70 barn i Tre Kronors Hockey Skola).
Barnen får tidigt lära sig i skolan att det är viktigt och nyttigt att röra på sig. MEN på samma gång fångar barnen upp i media att allt snart är för dyrt och kostar kommunen för mycket pengar och att det ska dras in hit och dit.
Anslag minskas, skolor läggs ner, omorganiseras och det görs dåliga bussupphandlingar, vinteridrottsanläggningar kan inte ens hållas öppna under hela vintersäsongen, idrottsanläggningar med stora renoveringsbehov, som ej håller måtten för de spelande elitlag inom olika idrotter som vi har på ön.
... och det är bara några punkter.....
Vad är det för signaler till barnen?
Tack för jag fått lånat lite av er tid...
Replik till Susanne Öslöf:
Du undrar vad det är för signaler jag och Radio Gotland skickar ut till barnen då vi lyfter det faktum att det finns stora skillnader vad gäller de bidrag till idrotten som Region Gotland årligen delar ut.
I min krönika anklagade jag inte någon idrottsförening. Jag förstår att alla kämpar på med sitt. Däremot riktade jag en stor känga åt hur Region Gotland delar ut sina bidragssummor. Niklas Callenmark, som är anläggningsansvarig på Region Gotland, erkände själv att det finns stora skillnader i hur pengarna fördelas mellan pojkar och flickor. Det var vad Radio Gotland och sedan jag lyfte.
Och nu undrar jag, Susanne Öslöf, vilka signaler de skillnaderna skickar ut till barnen?