När vi på grund av ålder och en del krämpor, med en viss sorg i hjärtat, sålde vårt mycket älskade fritidshus på Östergarnslandet, valde vi en fastighetsmäklare med gott rykte på Gotland. Stugan visade sig vara otroligt lättsåld; det var visning en söndag, fyra olika par budade och efter knappt fyra dygn var kontraktet skrivet. Men: jag blev besviken på den på Gotland så kände mäklaren.
Vi valde att inte sälja till den person som lade det högsta budet, eftersom det var en högt uppsatt stockholmare. I stället valde vi en barnfamilj i Visby, de som gav det näst högsta budet. Det känns bra för oss att en så trevlig familj ska flytta till stugan, och till platsen som vi har lite svårt att lämna. Familjen kan åka dit bara över dagen, till och med bara över en kväll om dom vill, eftersom dom bor i Visby. Vi blev så förtjusta i dom när dom kom över en kväll för en extra titt, i samband med budgivningen,
Men det här tyckte inte mäklaren om. Han sa att det skulle vara pinsamt för honom att ringa den man som gav det högsta budet och säga att han ändå inte skulle få köpa stugan. Då erbjöd jag mig att ringa själv, för jag skäms inte alls för vårt val. Jag påminde mäklaren om att det står på hans hemsida, att det är säljaren som bestämmer till vem man ska sälja. Så nu kommer jag att avråda andra från att använda sig av just den mäklaren.