Begrundar ett nederlag
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Går ut på vedbacken, hugger ved samtidigt som jag begrundar general Ludendorffs exempellösa svek då han skyfflade ifrån sig skulden för nederlaget och reste till Sverige! på falskt pass.
Tar en paus, tittar på slutet av finalmatchen mot Finland med ljudet avstängt för att slippa de hysteriska kommentatorerna.
Jag hurrar för Tre Kronors lysande bedrift och seger men kommer av mig då jag ser förlorarna i en långsam sekvens med ansikte efter ansikte av dessa heroiska finnländare som bittert begrundar sitt nederlag.
Jag tycker inte att det är någe kul längre - Tre Kronors seger - att den med nödvändighet måste kräva en förlorare.
De tyska matroserna och arbetarna revolterade mot officerarna som i själva verket var de verkliga revoltörerna då de obstruerade den parlamentariska regeringens ansträngningar att åstadkomma vapenstillestånd i ett redan förlorat krig.
Upproret krossades och vad officerarna gjorde sen, det vet vi alltför väl.
Det är bättre med ishockey - även om spelet kräver en förlorare.