Hon darrar, stakar sig på orden när berättar på föräldrarna morden,
såg vid dem en minibomb brisera och de i livet fanns ej mera.
Nästa dag av en mina fick bevista hon sina båda syskon kom att mista,
då själv ännu bara barn och spröd hon av ren tur undkom en säker död.
Förtvivlad, ensam av familjen kvar med flera från sitt land hon far
och en dag kommer till vårt land, med allt hon äger i sin ena hand.
Hon här länge oftast ensam gick med nedslagen blygsam blick
för om sig fick höra hårda ord, som ingen bör på en gemensam jord.
Men hon även mångas hjärtan vann och inte minst sin blivande man,
men de djupa ärr som i själen finns, hon aldrig glömmer, för alltid minns.