Så var den över för denna gång – Almedalsveckan. Politikerna har passerat revy. Näringsliv, organisationer och många aktörer har passerat revy. Visat upp sig med allehanda arrangemang.
En vecka med rikt och varierat utbud. En fortbildningsvecka för gemene man, om man så vill. Det breda innehållet under veckan ska man slå vakt om. Att många kommer till tals. Hålla demokratins fana högt.
Politikertalen från Almedalens scen är huvudnumret var dag. Almedalsveckans kärna måste man slå vakt om. Den får inte skymmas av tusentals evenemang.
Vinklingarna på talen var i år något svåra att förutse. Därmed en och annan överraskning, som att Jonas Sjöstedt valde att ha barn som tema. När har någon politiker vågat sig på det? Men hoppfullt i en tid då Greta tagit ton och Barnkonventionen är på väg att äntligen bli svensk lag.
De stora utspelen uteblev. Knappast överraskande ett år efter valet och med segdragna regeringsförhandlingar i ryggen. Ett nytt politiskt landskap kan skönjas. Vart bär det hän, måntro?
Men var fanns kulturpolitiken? Inte på Almedalsscenen i vart fall. Ett par litterära citat var allt. Var finns förklaringen till denna brist på intresse och insikt om kulturens roll? En förklaring är förstås att det knappast finns några kulturpolitiker som lyfter kulturen i det offentliga samtalet och i media.
Inga politiker som sticker ut med åsikter som väcker debatt. Inte heller kulturföreträdare som ger sig in i det tomma kulturpolitiska debattlandskapet. Jodå, papperstidningarnas kultursidor tar ett hyggligt ansvar.
Att diskutera och debattera kultur är ju ändå själva livslusten för kultur – borde vara det.
Så ser det ut också på Gotland. Aldrig att någon politiker går ut i debatt i media. Kulturnämnden är till och med nedlagd. Sic! Befarar att det är så i många kommuner i vårt land.
Det krävs politiker med engagemang för kulturens många yttringar. Som vågar sticka ut med åsikter om kulturens roll för det goda samhället. Men rekryteringsbasen tycks svag, trots att vårt samhälle har så många intressanta och visionära kulturpersoner och kulturinstitutioner.
Det kan finnas anledning att påminna om de nationella kulturpolitiska målen:
- Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund.
- Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet.
- Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.
Det låter väl bra. Men vem torgför detta och strider för dessa mål? Det gäller ju att påtagligt och handgripligt nå ut i människors vardag – från förskolan till arbetsplatsen och fritiden. Då kan samhället nå sina höga ideal. Som alltid: ord måste övergå i handling. Nu står vårt hopp till att Amanda kommer igång och tar ton som kulturminister.
Men heder åt länsteatern på Gotland och ”Bohm Bohm Room” med eldsjälarna Thomas Sundström och Emelie Bergbohm i spetsen för ett fylligt och intressant ”Kultur i Almedalen 2019”.
Betänk att kultur är livskvalitet.