Att vara smidig är inte bara att hasta

Gotland2007-06-14 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Det finns en bitterhet på länsstyrelsen, säger Inger Harlevi i GT den 9 juni 2007". "Pigge Werkelin är bitter på de gotländska myndigheterna säger GT den 8 juni 2007".
Pigge tycker att myndigheterna är som små barn. - Jag plockar fram barnet i mig, sa Povel Ramel i TV1:s minnesprogram om honom. Det är viktigt att få vara barn ibland. Barn är livet. Negligera inte barnet i dig, - att kunna leka, skratta, gråta och spela ut. För det är att utvecklas.
Att se på idrott är att låta barnet ta över en stund. Att åka till Pippis (förlåt Pigge) Kneippbyn och dennes äventyrsbad är att släppa fram barnet för såväl stora som små. Idrott är lek. Barn leker. Vuxna leker. På fotbollsplan, på golfbanan, i vattnet eller var du vill. Genom leken utvecklas vi (och har förmodligen trevligt under tiden).
Att skälla på myndigheter genom att säga att de är som små barn är att bekräfta att man själv tappat en dimension i sitt eget liv.
Vi måste i vuxen ålder se de olika rollerna som finns i laget. Vare sig det gäller i idrottssammanhang eller bland samhällets olika institutioner. Gotlands kommun ansvarar för regional utveckling. Lokalpolitikerna i kommunen ville ha den makten. Göran Mattsson på GA liksom undertecknad var kritiska till denna lösning. Men den gäller. En socialdemokratisk regering tog beslutet.
Demokratin kräver dock överklagningsrätt. Därför har länsstyrelsen på Gotland rätt gentemot Harlevi/Werkelin. Länsstyrelsen är en överklagningsmyndighet. Kommuner (pluralform) som gör ett gott grundarbete behöver inte oroa sig för ett eventuellt besvär. Som kommunpolitiker borde Harlevi istället för att försvara Pigge och angripa länsstyrelsen gå till sig själv och fråga, hur kan vi politiker handlägga frågan så bristfälligt att denna besvärliga sits uppstår.
Att vara smidig är inte bara att hasta. Det måste också finnas en trygg förvissning om att det tillstånd som givits är välgrundat och genomarbetat. Tyvärr är det nog ofta så det ligger till i Gotlands (region) kommuns beslutsfattande, att grundarbetet inte varit till fylles på grund av att vi skall fatta snabba beslut, som sedan genom överklaganden istället blir långbänksförhalningar. På detta vinner ingen. Länsstyrelsen har i alla fall ingen annan möjlighet, när ärendet gått så långt, än att helt enkelt få fungera som mellaninstans på beslutsvägen och läsa det finstilta. Den text som företagare gärna gömmer undan i sin verksamhet, men blir topp tunnor "barnsligt" arga över, om myndigheterna skulle plocka fram den samma.
Att jag blandar mig i den här debatten beror på att jag ser likställighet med hur kommunen släpper fram Cementa inkluderande den kommunala smidigheten i sin argumentation runt sopförbränning och dess ofarliga(?) sop-dioxinutsläpp. Där finns väl bara hopp om att överklagningsmyndigheterna kommer att se mer till Slitebornas väl än vad kommunpolitiker och kommunalråd verkar göra. Smidiga Gotland innebär inte att Sliteborna kommer att tolerera att det, - innan kommunsammanslagningen - näst största samhället på ön, med en då god infrastruktur göres till sopstation för Visby med omnejd dit all annan verksamhet koncentreras.
Läs mer om