Varken Burgsvik, Katthammarsvik eller Lärbro finns med som serviceorter i underlaget till Region Gotlands nya servicestrategi. Det väcker reaktioner, särskilt på södra ön.
”Vi kommer inte att ha samma servicenivå på Gotland utan vissa orter kommer att ha en lägre service” sa regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) när han nyligen kommenterade underlaget till en ny servicestrategi i P4 Gotland. Han tycker att det går lika bra med service i Hemse och Slite
Strategin anger ramar för hur utbudet av skolor, äldreboenden, vårdcentraler, bibliotek och idrottsanläggningar ska se ut på ön i framtiden. Men tre av dagens nio serviceorter finns alltså inte längre med.
I Serviceort Burgsvik finns skola, bibliotek och räddningstjänst. Men också en välsorterad livsmedelsaffär, mack och bilverkstad, järnaffär och ett fik. Det finns tandläkare, äldreboende, sten- och möbelfabrik, utlämningsservice från apotek och systembolaget. växthus, fiskrökeri, glasmästeri, gym, frisör, företag för bygg, el, smide och rörmokeri. Och en havsbastu. Frågan är vad som finns kvar om ”serviceort” försvinner och skolan läggs ned.
En ung barnfamilj är på väg att flytta hit. Ryktet går och nu tvekar de.
”Aldrig att vi flyttar om skolan upphör” säger de. Björn Jansson utlovar högre service i Hemse. Men från öns sydspets är det 5 mil (beräknad körtid 50 min.)
Alldeles för långt för en 6-åring som börjar skolan. Eller för räddningstjänsten att rycka ut.
Gotland är en glesbygd. Ytterändarna måste ha kvar sina serviceorter annars dör ön. Jovisst, Västerhejde och Väskinde växer.
Men de ligger ändå inom mils radie till Visby. Från serviceorten Burgsviks sydspets är det tio mil till stan!
I Norge har man sedan länge bestämt sig för att vara.
Hela Norge ska leva, alla delar är lika värda. Glesbygden blomstrar, folk flyttar till landet. I Sverige tvekar man, det är Stockholm som gäller, på Gotland är det likadant.
Gotland huvudsakliga inkomstkälla numera är turistnäringen. Besökarna väljer landsbygden, alla ska se Fårö och Hoburgen.
Stränder, raukar, odlingslandskapet och den fria horisonten. I Stockholm vill man ha gotländsk mjölk, lamm, ekologiska grönsaker från ön.
Men vi på ön, vad väljer vi? Att lägga ned, att inte vara? Eller ska våra politiker våga behålla servicen (åtminstone skola, räddningstjänst och kollektivtrafik) längst bort från Visby, låta hela ön leva?