Sitter åter vid ån i barndomsbygden i timmar. Ser vattnet flyta förbi, njuter det rogivande skvalpet, funderar över vart vattenströmmen tar vägen. Ungefär som tiden som ständigt flyter förbi, aldrig stoppar, alltid ny och vart tar den vägen.
Lyfter blicken - skimrande trollsländor sveper fram i vassen, ryckigt sökande. Fjärilar letar efter blomkalkar utefter stranden, stannar till, flyger vidare. Ser upp mot den blå sommarhimlen. Molnen glider fram i ständigt skiftande formationer. Och så oändligheten där ute i Universum.
Allt är i rörelse. Allt förändras. Allt hör ihop. Jag är del av helheten och har därmed ett ansvar.