Är slaktavfall ett problem eller en möjlighet ?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Till sopor räknas tydligen slaktavfall vad jag kan förstå av mediedebatten.
Det är viktigt att diskutera ordentligt och offentligt hur vi skall ta hand om våra sopor och vårt avfall på Gotland. Förutsättningen för att allmänheten skall kunna följa debatten som pågår är att fakta läggs på bordet. Vad kostar avfallshanteringen slakteriet i nuläget? Vilken skillnad blir det i de båda alternativen? Vad har definieras som slaktavfall i utredningen? Blod, ben, hudar, tarminnehåll, ister, slam, övrigt ?
Hur mycket energi får man om man bränner respektive rötar de olika typerna av avfall?
Är det allt eller inget? Lämpar sig en del bättre eller sämre för rötning resp. förbränning?
Vad blir restprodukten värd eller kostar? (Aska vid förbränning och gödning vid rötning.)
Vad släpps ut i luften om man bränner respektive rötar?
ttt
Jag tror att det är många fler än jag som undrar över hur man kommit fram till att det är bättre att förbränna slaktavfallet. Vilka alternativ har utvärderats? Vem har gjort analyserna?
Man hänvisar till att i övriga Sverige bränner över 70% sina sopor .Vad man verkar ha missat i utredningen är att i södra Sverige utnyttjas 80% av slaktavfallet för framställning av biogas.
I en del anläggningar är restprodukten efter rötning dessutom godkänd av KRAV.
I övriga Sverige är alltså slaktavfallet en efterfrågad produkt för biogasframställning.
Det byggs allt fler biogasanläggningar som konkurrerar om slaktavfallet eftersom det genererar så mycket gas när det blandas med andra substrat.
Varför skall vi på Gotland blanda det värdefulla slaktavfallet med sopor och bränna upp allt?
ttt
Ett argument som framförts mot biogas är att det stora problemet med rötning för biogas är att det blir en restprodukt som ingen vill ha
Det påståendet förutsätter att slammet från reningsverket blandas med slaktavfall men varför skall man göra det Varför kan inte samma källsortering tillämpas på slaktavfall genom att inte blanda det med slam från reningsverket. Genom att hålla isär slaktavfall från soporna och slammet får man en råvara som kan rötas till biogas tillsammans med avfall från förädling av potatis, rödbetor morötter eller gödsel.
Ett kvalitetssäkrat slaktavfall som hygieniserats (värmts upp till rätt temperatur så det ej sprider smitta) ger en råvara för ny produktion, biogas, tillsammans med gödsel och/eller avfall från rotfrukter o grönsaker. Fettet i slaktavfallet blir som jäst i degen när det blandas med exempelvis svingödsel och rötas till biogas.
En inblandning på 25% slaktavfall har visat sig vara bra. Detta gör det intressant att även transportera hygieniserat slaktavfall från slakteriet i Visby ut till några gårdsbaserade biogasanläggningar. Alternativet att lämna slaktavfallet till en stor centralt placerad sopförbränningsanläggning behöver ju inte med automatik vara endast en centralt placerad biogasanläggning. Andra alternativ bör utredas om det inte gjorts.
ttt
Rör man ihop allt avfall med soporna från början blir resultatet naturligtvis ett avfall som blir farligt och svårt att hantera. Då återstår bara att ge upp kretsloppstankarna och bränna alltsammans.
Enkelt! Bra?
Gotland har ju besökts av bland annat japanska delegationer med intresse av de miljö- och energilösningar som genomförts här på ön och som har fått beröm.
Frågan är om det i framtiden kommer nån japan och tittar på sopförbränningen?
Kanske stannar han i Danmark som har gott om både biogasanläggningar och vindkraftverk.