I flera insändare under året har diakonen Marie Larsson uttalat sitt stöd för det så kallade påskuppropet. Diakon Larsson, som för övrigt fram till nyligen har varit ledamot i Nynäshamns socialnämnd för Vänsterpartiet, ber bland annat till Gud för en mänskligare sjukförsäkring. Det är en fin gest. Jag hoppas han ingriper. Det gjorde han nämligen inte en enda gång under de tio långa år då Socialdemokraterna varje dag skickade 140 svenskar rakt ut i utanförskap utan återvändo.
Alliansen såg dock detta problem och erbjuder därför numera alla som kan och orkar en väg tillbaka, vilket har gett resultat. Hälften så många är sjuka hälften så lång tid som när det var som värst under Socialdemokraternas styre. Och utanförskapet har minskat med 200 000 personer som nu har funnit en väg tillbaka till arbetsgemenskap, trygghet och egen försörjning. Samtidigt ska de som behöver samhällets stöd fortsatt också få det.
Med respekt för att Marie Larsson i sitt yrkesutövande träffar utslagna och andra som på något sätt, tyvärr, fallit mellan stolarna är det ändå anmärkningsvärt att hon prompt signerar med "Visby Domkyrkoförsamling". Kan hon inte skriva under med sin politiska hemvist (V)? Eller är det så att Larsson inte tror att hennes budskap är starkt nog att stå sig självt alternativt under partibetäckning, utan måste blanda in kyrkan?
För det kan väl inte vara så att Svenska Kyrkan och Visby Domkyrkoförsamling, trots bedyrande om politisk obundenhet, låter sig duperas av Vänsterpartiet i svartmålningen av Alliansens insats för att förhindra att 140 personer dagligen skickas ut i utanförskap?