Är det okej med vardaglig tortyr?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är en snillrikt uppbyggd serie, där händelserna tilldrar sig inom 24 timmar, varje avsnitt täcker en timme.
Det är verkligen starkt drag i denna serie där agent Jack Bauer (Kiefer Sutherland) kastar sig in i striden mot terrorgrupper som vill mörda presidenten, sprida skräck och sjukdomar, krossa demokratin i USA.
Jack Bauer är typisk aktion-hjälte som riskerar livet varenda timme och ändå ständigt använder hederliga metoder och uthärdar den värsta tortyr som skurkarna kan komma på.
Men en demokratisk stat använder inte tortyr.
Dock - efter ett tag trappas våldet upp i detta drama. Sakta och till synes oundvikligt tvingas Jack Bauer själv använda tortyr för att få den information som skall rädda USA från en katastrof.
I första vändan känns det som att man till nöds kan acceptera det omöjliga dilemma som vår hjälte hamnat i.
Men efter några timmar finner jag till min förvåning att USAs underrättelsetjänst accepterat tortyr som det enklaste och snabbaste sättet att lösa det uppkomna dilemmat.
Flera frågor reses:
Vilket kom först - tortyren i 24 eller de chockerande uppgifterna om USA:s bruk av tortyr i kriget i Irak?
Har producenterna till uppgift att med sin serie 24 vänja människor vid bruket av tortyr?
Är avsikten i så fall att varna människor från att dra på sig farliga kunskaper?
Är det bara en tidsfråga innan vanlig polis tycker att det är okej med lite vardaglig tortyr?
Är Kiefer Sutherland köpt av CIA?
Eller är han själv en anhängare av tortyr som metod att skaffa kunskap?
Har jag - möjligen - blivit ett offer för min faiblesse för konspirationsteorier: Det är en ren tillfällighet att tortyren trappas upp i en TV-serie samtidigt som den i verkligheten tränger sig på som en plågad människas skrik?
Eller är det till slut så att vi måste acceptera bruket av tortyr i försvaret av mänsklighet?