Ingen kunde väl ana att det tal som Olof Palme höll i Almedalen 1968 femtio år senare skulle räknas som starten för en av världens viktigaste demokratiska mötesplatser. Så skriver arrangörerna inför det stundande 50-årsjubileet. Och visst. Almedalsveckan har under åren varit inspirationskälla för många, viktiga beslut har tagits och ovärderliga möten har skett på Visbys kullerstensgator. Möten som troligtvis inte blivit av om de mötande inte hade varit på samma plats på samma gång och med samma syfte - nämligen att delta i Almedalsveckan. Därför är Almedalsveckan, som en unik demokratisk mötesplats, värd hyllningar. Men, och här kommer ett stort MEN:
Det finns en allvarlig tendens om vi ser över tid. Det totala antalet evenemang har ökat från 250 till 4141 mellan 2005 och 2018. Av dessa står de politiska partierna inför 2018 års upplaga för 3,6 procent (både riksdagspartier och övriga). Företagens andel bland arrangörerna växer stadigt och arrangerar den kommande veckan 24 procent av evenemangen (jämför med 12,8 procent år 2010). Näringslivets organisationer står vidare för ytterligare 4,4 procent och de är indirekt avsändare genom en rad andra intresseorganisationers olika evenemang.
Det här betyder att politiken och folkrörelserna, representanterna för det civila samhället, bärarna av just den folkrörelsebaserade demokrati som Almedalsveckan vill visa upp, faktiskt håller på att trängas ut av de ekonomiskt betydligt starkare företagsintressena. Och det finns ett ytterligare stort MEN: Det gäller tillgängligheten. Vilka är det som kan vara där, som har möjlighet att delta i det demokratiska samtalet, rent fysiskt? En titt på den statistik som hittills gjorts inför 2018 års upplaga förskräcker.
Kärnan i demokratin är respekten för varje människas lika värde. Arrangörerna skriver på hemsidan att det är upp till varje anordnare av ett föredrag/seminarium/event att säkerställa tillgängligheten. Att små folkrörelsebaserade medlemsavgiftsfinansierade organisationer inte alltid har de resurser som krävs är förståeligt. Det är dyrt nog med att bara få en plats att stå på under veckan. Men större organisationer/företag/myndigheter borde kunna bättre och borde också kunna dela med sig.
Kanske det klokaste sättet att organisera är gemensamma lösningar, där uppfyllandet av krav på tillgänglighet helt enkelt är en del av den infrastruktur som Gotlands kommun står för.