A-kassesåpan
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I folkmun heter den kort och gott A-kassesåpan.
De minnesgoda vet att den borgerliga högeralliansen gick till val på att de hade världens idé på hur de kunde försvaga fackföreningsrörelsen samtidigt som de kunde få in pengar till skattesänkningar till de redan välbeställda.
Försvagade fackföreningar är inget annat än dörröppnare för låglönejobb. De geniala tankarna var att försämra ersättningsnivåerna för de arbetslösa och samtidigt höja avgiften. Då blir det en svindyr A-kassa med skitdåliga ersättningsvillkor. Då har folk inte råd att vara med i både facket och A-kassan.
Det är ganska så lätt att räkna ut att folket då kommer att lämna facket.
I Rosenbad var man övertygade om att planen var bra. Det var bara det att folket fattade fel. I stället för att lämna facket så lämnade man A-kassan.
Hög tid för reservplan B. Nu är det obligatorisk A-kassa som gäller. Nu måste alla vara med i A-kassan. I och med alliansens trixande hit och dit kommer tusentals och åter tusentals att tvingas in i en obligatorisk A-kassa de inte kommer att få någon ersättning ifrån förrän de uppfyllt inträdeskraven på nytt.
Alliansens plan med en obligatorisk A-kassa är givetvis, att nu var det väl själva om inte folket lämnade facket som tankarna var från början. Med spänd förväntan emotser vi vilket blindskär det är som såpans elaking Littorin ska gå på denna gång.
Svaret är skrivet i stjärnorna. Ett är dock säkert.
Dokusåpan A-kassan rullar vidare i Rosenbad.
Spänningen är olidlig.