Om vi ska tro Byggnadsnämndens ordförande Karl-Allan Nordblom (MP) och Anne Ståhl Mousa (S) så har få saker förbättrats så mycket de senaste två åren som bygglovshanteringen. ”Ett omfattande arbete med effektivisering har skett sedan 2016, vilket nu givit frukt” varför debatten behöver uppdateras och anpassas till fakta, i stället för att ständigt svartmålas.
Till exempel har man nyligen beslutat om en omfattande åtgärdsplan som siktar mot att all bygglovshantering från och med 2019 ska klaras av inom 10 veckor. Men enligt redan nu gällande lagstiftning (PBL 2010:900) stadgas att byggnadsnämnden ska handlägga ärenden skyndsamt och meddela beslut inom 10 veckor. Det som är nytt från årsskiftet är att bygglovstaxan sätts ned med 20 procent per överskriden vecka (SFS 2018:1136).
Det är alltså inte så att ”nya PBL ger riktvärden på 10 veckor”. det är inte riktvärden och de har gällt sedan 2010. Skillnaden är att regionen nu går miste om intäkter om man fortsätter att strunta i lagen, vilket är något helt annat.
Man hävdar också att ”Merparten ärendetyper klaras sedan länge inom lagstadgad tid, men inte riktigt alla.”
Det tog byggnadsnämnden drygt 53 veckor att komma till beslut i mitt i augusti 2017 digitalt registrerade ärende (komplett från dag 1).
Vi får också veta att ”den omfattande digitalisering som pågår kommer att ytterligare underlätta för alla när det är klart.”
Låt oss se närmare på det, och då avser jag inte ”när det blir klart” utan hur verkligheten ser ut i dag.
Digitaliseringen av det som möter sökanden består i att ansökningsblanketten kan fyllas i via Internet och dokument bifogas densamma. Men sedan då? Ingen återkoppling överhuvudtaget. Du kan skriva meddelanden och begrunda din ärendehistorik som består av det du själv skickat in och pokulera över varför inte ens avslutade ärenden tilldelats någon handläggare? I regionens diarium kan åtgärder kortfattat följas, men inga handlingar kan läsas eller laddas ned utan måste beställas av registratorn som kopierar och skickar med snigelpost. Nivån av digitalisering hos byggnadsnämnden synes mig rudimentär och kommunikationen enkelriktad.
Om man tror att lagstiftning bara är riktvärden, att åtta år försenade åtgärdsplaner imponerar eller att handläggningstiderna nu är raketsnabba så är man illa ute. Varken konjunkturen på fastlandet, handläggningstider i Stockholm eller ärendebalansens storlek har med saken att göra. Lagen från 2010 föreskriver 10 veckor och tid är pengar.