25 november är den Internationella dagen för bekämpning av våld mot kvinnor. Våld mot kvinnor skiljer ofta ut sig från det våld män utsätts för. Medan män oftast utsätts för våld utomhus av okända män, drabbas kvinnorna mest av våld i nära relationer. Att utsättas för våld i hemmet av någon som står en nära, innebär att den plats där de flesta av oss kan känna oss trygga tas ifrån en. Det är i dag extra viktigt uppmärksamma en ofta bortglömd grupp, våra äldre kvinnor.
I dagens samhälle behandlas ibland äldre som egen grupp istället för en del av vårt samhälle. Vi har en arbetsmarknad med åldersdiskriminering trots behovet av att fler jobbar längre, vi ser statistik på att äldre och oftast kvinnorna, får sämre vård och lägre pensioner. Inom medicinsk forskning har läkemedel inte anpassats för äldre kvinnor.
I våra samhällsstrukturer har vi inte heller för vana att uppmärksamma signaler på äldre som misshandlas, och kunskapen om hur man ska bemöta detta är låg. I många fall har den äldre levt under detta förtryck hela sitt liv utan att få hjälp. Vi får inte glömma att det var så sent som 1965 som våldtäkt inom äktenskapet blev straffbart. Många av de kvinnor som i dag är äldre har således vuxit upp och gift sig när laglig hjälp inte var att tänka på. Vi har också en grupp kvinnor som kommer från andra kulturer där detta inte varit olagligt.
Drabbade äldre utsätts ibland även för vanvård, försummelse, missförhållanden och inadekvat vård. Den som utsätter kvinnan kan vara hemtjänst eller äldreomsorg men också en make, vuxet barn eller annan närstående. Den demenssjuka kvinnan kan ha en närstående med spel- eller alkoholmissbruk som behöver finansiering. En demenssjuk eller deprimerad make ökar även det risken för våld i nära relationer, liksom hög ålder, isolering från omvärlden och funktionsnedsättningar som till exempel afasi.
Vi måste våga uppmärksamma och adressera problemet även hos äldre. Våld mot kvinnor drabbar alla åldrar och samhällets ansvar slutar inte vid 65 år.