Vi som har valt att bosätta oss här kan nog svara ja på denna fråga. Fantastisk historia med en fantastisk natur och 80 mil kust som bidrar till upplevelse av frihet och harmoni. För att inte tala om kulturlivet och den genuina gemenskapen och engagemanget ute socknarna.

Här har tiden stannat på något i min egen uppväxtmiljö 70-80 talet samtidigt som det pågår en långsam förnyelse lite varstans. Varje sommar kommer det flera hundratusen till denna atoll i Östersjön. Några kommer hit på besök och vissa blir kvar av olika anledningar. Den politiska ambitionen är de som stannar ska bli fler som kan bidra med arbetskraft och skattepengar, även om utvecklingen tar försiktiga steg i världsarvet så kostar den ju pengar.

Gotlands invånare bli ju också äldre liksom i övriga landet, de byggnader som ägs av det allmänna blir också äldre och behöver underhållas. Trots det idylliska så blir människor sjuka eller skadar sig och då behöver vi få hjälp av sjukvården. Framtiden utgörs av barnen, även på Gotland, för att värna denna vår framtid som behövs ju också investeringar i den utifrån en beräknad avkastning.

Vägarna på Gotland trafikeras hårt, på sommaren av turister i stor utsträckning och vintertid med dubbdäck av den lokala befolkningen. Att åka buss är sällan ett alternativ trots vägslitage, avgaser, kostnad och möjligheten till daglig motion.

Hur kommer det sig att det politiska etablissemang som säger sig värna om både välfärd och miljö aldrig pratar om detta? Jag tänker att det är hyckleri som i sin tur bidrar till politikerförakt och en missnöjesröst på Jimmie. Ordning och reda på skattekronorna ger utrymme för bredare satsningar med god utväxling. Äntligen får andra ta vid även om de är i minoritet denna mandatperiod.