Trots att det gÄtt sex Är sedan Stefan Löfvens rödgröna konstellation tog över regeringsmakten debatterar Socialdemokraterna helst vad som hÀnde 2006-2014. IstÀllet för att fokusera pÄ ungdomsrÄnen, den bristande integrationen eller faktumet att vi har lÀgst tillvÀxt i Europeiska Unionen försöker man skylla allt pÄ en regering som avgick för sex Är sedan. Det Àr en mÀrklig strategi.
Det blev sĂ€rskilt tydligt för en liten tid sedan nĂ€r finansminister Magdalena Andersson kallade skattelĂ€ttnader pĂ„ jobb och företagande för âtönterierâ, efter att Liberalerna pĂ„mint om att man vill se sĂ€nkt skatt under mandatperioden.
Man kan sĂ„ klart tycka som finansministern â jag personligen tycker sĂ„dant prat hör hemma i SSU och inte i regeringen â men det Ă€r en retorik som inte passar in i det politiska landskap Socialdemokraterna varit med och skapat.
För det första kan man pĂ„minna om att Socialdemokraterna i Januariöverenskommelsen skrivit under pĂ„ att en större skattereform ska genomföras, specifikt för att sĂ€nka skatt pĂ„ jobb och företagande. Det var kanske inte Socialdemokraternas viktigaste punkt i förhandlingen â men om inte Socialdemokraterna hĂ„ller sina överenskommelser, varför ska andra partier göra det?
För det andra Àr det tydligt att reformer som sÀnker skatt pÄ jobb och företagande kan bidra till fler jobb om de utformas rÀtt. I försiktiga utvÀrderingar slÄs fast att jobbskatteavdraget skapar cirka 120 000 jobb, att RUT-avdraget skapar cirka 20 000 jobb och att fyra av fem jobb skapas i smÄ företag.
Det Ă€r inte âtönterierâ. Det Ă€r reformer som ökar sammanhĂ„llningen i Sverige genom att fler mĂ€nniskor kommer i arbete.