Insändare: ”Besvärliga människor” behövs överallt

Entreprenörer är kända för de positiva egenskaperna att vara kreativa och lösningsinriktade människor men också ofta karaktäriserade som envisa, självständigt tänkande och inte sällan ganska besvärliga människor som det inte alltid är så lätt att ha att göra med. 

Anders Johnson hävdar i sin bok just betitlad ”Besvärliga människor: svenska entreprenörer under 400 år” att ”all samhällsutveckling är beroende av kreativa och egensinniga entreprenörer som ifrågasätter hävdvunna ”sanningar” och som vågar bryta nya vägar”. 

Dessa egenskaper är egenskaper som om de är på behörigt avstånd av de flesta beundras men som inte sällan är impopulära i en närhet eftersom de ”rubbar ens egna cirklar av rutin, trevlig stämning, krav på lojalitet med gruppen”, som Mats Alvesson skriver i sin bok ”Extra allt!” vilken är en av två nya böcker som reservationslöst hyllar självständigt tänkande. Den andra är Nassim Nicholas Taleb´s ”Skin in the game”.

Böckernas stora förtjänst är att de breddar synen på behovet av de ”besvärliga människorna” till att inte bara omfatta entreprenörens viktiga roll i marknadsekonomi utan till behovet av ”besvärliga" människor i alla organisationer. Som anställd så befinner man sig oftast i en hierarkisk organisation där det råder en asymmetri (obalans) mellan den anställde och dess överordnande i flera avseende.

Anders Johnson återger hur den tyske filosofen Arthur Schopenhauer har beskrivit varje ny idés väg i tre steg: I början tycker alla att den är löjlig och skrattar åt den men i nästa steg när den börjar nå framgång så blir den ett hot och man motarbetar den. I det tredje och sista steget när den har segrat tycker alla att den är självklar.

En anställd med en idé om något stoppas effektivt om de överordnade nivåerna beter sig enligt Schopenhauers steg 1 och 2. Hierarkiska organisationer kväver på detta sätt många goda idéer i sin linda. Nassim öppnar dock i sin bok för en liten möjlighet för en självständigt tänkande person att kunna vara anställd. Det kan tyvärr enbart ske genom att personen hela tiden måste vara beredd på att bestraffas med de överordnandes maktresurser alltså vara beredd på att försaka löneutveckling, befordringar och i värsta fall även riskera att bli utesluten från organisationen. Den anställdes goda idéer förblir oförverkligade och relationen med ledningen blir dålig vilket naturligtvis inte gynnar någon.