2015 ett varnande exempel – inte en målbild

Det som nu händer i Turkiet kan innebära att EU och Sverige får återuppleva den migrationskris som präglade år 2015.

Migranter i grekiska hamnstaden Mytilene på östra Lesbos, mycket nära det turkiska fastlandet.

Migranter i grekiska hamnstaden Mytilene på östra Lesbos, mycket nära det turkiska fastlandet.

Foto: Panagiotis Balaskas/TT

Flyktingpolitik2020-03-03 14:56
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Minst 13 000 migranter befinner sig enligt FN vid gränsen mot Grekland samtidigt som president Erdogan meddelar att fortsätter med sitt cyniska spel där människor används som redskap för att sätta press på EU.

Samtidigt som detta geopolitiska spel pågår behöver Sverige agera kring sin egen roll. I det sammanhanget bör Sveriges regering påminnas om att 2015 var ett varnande exempel för vad som händer när migrationspolitiken är alltför slapphänt – inte en målbild för svenskt mottagande.

Sverige har under mycket lång tid tagit ett oproportionerligt stort ansvar för människor som är på flykt i en trasig värld. Många har välkomnats innanför våra gränser, men utan att på riktigt välkomnas in i samhället. Arbetslöshet bland utrikes födda, bostadssegregation och hedersförtryck är alla symptom på det som hänt med en alltför svag integrationspolitik; vi har byggt ett samhälle där människor lever bredvid varandra, men inte tillsammans. Människor far illa, skuggsamhällen växer fram och kriminaliteten växer.

I den bräckliga värld vi lever i behöver Sverige ha kapacitet för att ta emot asylsökande. Det är rätt att slå vakt om att vi ska vara ett öppet samhälle – slutenhet är inte ett framgångsrecept för små länder som vårt, som kämpar för nya möjligheter och globala förstaplatser. Min uppfattning är att Sverige är och ska vara ett öppet land, dit människor som vill bygga sig en bättre framtid och därigenom bidra till vårt välstånd är välkomna. Men det bygger på att det finns ett ordnat mottagande med tydliga språkkrav, strama bidrag och en förväntan på att man följer svenska lagar. En grundbult i svenskt mottagande behöver vara att ett nej på asylansökan verkligen betyder nej – och att ett ja betyder ja.

Tyvärr ser det inte ut så idag. Läxan som gjordes efter 2015 har inte stannat kvar i minnet hos regeringen. De åtstramningar som infördes i Migrationsöverenskommelsen har mjukats upp med amnestier, generösare anhöriginvandring och myndigheter som gör reklam för Sverige som bidragsland. Så agerar man inte om man på allvar vill ha ett mottagande som är inom ramen för svensk integrationsförmåga.

Vad som nu behöver ske är att Sverige skaffar sig en plan för en eventuell ny migrationsvåg. Vi behöver göra allt vi kan för att förbereda oss själva, samtidigt som vi driver på EU för att hjälpa Grekland i den situation som uppkommit. Det finns ett europeiskt ansvar – men också ett svenskt intresse. I detta arbete är Moderaterna redo att göra det som krävs från riksdagens sida.