I insändare 28/2 välkomnar Eva Ahlin och Anders Thomasson en färsk utredning gällande förslag till lagändring kring bygglovsprocessen inom plan- och bygglagen. De tror att det kan bli både billigare och gå fortare att bygga vilket skulle gynna utvecklingen.
Trevligt med positivism, men frågan är om det verkligen blir positivt utfall enligt förslagen. Bland annat föreslås också avskaffning av certifierade kontrollanter. Istället ska byggherren själv utföra egenkontroll.
Det finns dock naturligtvis ett syfte med sakkunniga och det är just att säkerställa en kvalitativ utveckling i bygglovsprocessen. Det kan till exempel handla om kulturvärden som inte går att återskapa. Den sakkunniga har sakkunskap och det garanteras av certifieringen.
Förslagets logik är likvärdig exemplet med att rationalisera bort poliser så att var och en själv kan kontrollera sitt ansvar mot trafikreglerna. Utan tvekan kommer det gå både fortare och bli billigare.
Tyvärr är billigare och fortare inte synonymt med kvalitet i en komplicerad byggprocess och därmed verkligen inte en positiv hållbar utveckling. I fallet kulturvärden är det regression. I dag skulle ingen acceptera rivning av Klarakvarteren i Stockholm. I världsarvsstaden Visby tillåter dock byggnadsnämnden likvärdigt i dag.
Vill man ha utveckling bör man istället fortsätta jobba på att korta handläggningstiden för bygglov som tidigare inte varit acceptabel. Det går tämligen enkelt att utveckla de digitala tjänsterna för bygglovshantering som automatiskt både skulle kunna kontrollera enklare ärenden och göra så att handläggningstiden kortas avsevärt.
I dag vet man inte ens vilket ärende som byggnadsnämnden handlägger då bekräftelsen man får saknar diarienummer. Innovation och övertygelse i all ära, men det krävs mer än bara tro för att bygga ett samhälle, sakkunskap exempelvis.