Här kommer en insändare som svar på Meit Fohlin & Company – ”Så tog vi ekonomiskt ansvar”.
Politiker och andra tyckare från den röd-gröna sidan har sedan en tid tillbaks varit upprörda över att Alliansen på Gotland kommer att genomföra olika besparingar inom regionen framöver. I en lång rad insändare visas ingen som helst förståelse varför bland annat tekniska nämnden och barn- och utbildningsnämnden annonserat besparingar och indragna investeringar.
Nej, de rödgröna ser inga som helst problem. I en gemensam insändare förklarar Meit Fohlin med sina två vapendragare på vänsterkanten att det inte alls är deras fel om regionens ekonomi är i gungning. Och bara att de känner sig tvingade att skriva det får nog många läsare att undra över vad de döljer.
Att regionen måste spara framgår som ett jättelikt frågetecken från den rödgröna oppositionen. Och hur kan det skilja så mycket på hur politiker ser på ekonomi?
Svaret är ganska enkelt. Hos socialdemokraterna är det tradition att göra av med hela budgeten ändå fram till sista korvöre. När sista slanten i årets budget är borta kommer det ett kvitto på ett väl utfört jobb. Om man som socialdemokrat skulle råka göra av med lite mer än vad man har så finns alltid möjligheten att höja skatten. Där har nämligen de rödgröna alltid ett kryphål för att lösa ekonomin.
Men det behöver inte vara så. Det allianspartierna försöker med nu är att se till att det finns en buffert med pengar för oförutsedda händelser och konjunktursvängning. Med en viss återhållsamhet går det rent av att undvika skattehöjningar på lång sikt och regionen måste inte paniksälja fastigheter och tomter bara för att rädda årets budget.
En annan viktig aspekt som de rödgröna inte verkar vara medvetna om är att de styrt regionen under två mandatperioder med högkonjunktur. Den konjunkturen råder inte längre utan tvärtom pekar mycket på att det kan bli sämre tider framöver. Därför finns det ännu en anledning att vara försiktig med gotlänningarnas ekonomi och hålla i slantarna om det skulle behövas.