Alliansen och SD på Gotland ser som sin största uppgift att skära ner kostnader i regionens verksamheter. Visst är det bra med en god ekonomi och en stabil soliditet, något som vi socialdemokrater också har arbetat för under vår tid i majoritet. Däremot glömmer alliansen och SD att vi också har verksamheter, personal och service till medborgarna att arbeta för.
Under de rödgrönas tre sista år i majoritet var vi också tvungna att spara 170 miljoner kronor på grund av det stora underskottet från 2016. Enligt kommunallagen ska ett sådant underskott vara betalt inom tre år.
Vi ansåg då att planering var viktigt så verksamheterna visste vad de hade att förhålla sig till de kommande tre åren och att spara på ett sådant sätt så att medborgarna skulle drabbas så lite som möjligt.
Planering är, som vi har sett, inte alliansens starka sida. I oktober 2019 fick verksamheterna veta vilka som skulle drabbas av besparingarna 2020 och ännu vet ingen vem som drabbas av besparingarna 2021 och 2022.
Alliansens besparingar slår hårt mot många medborgare och vissa av besparingarna riskerar att i stället bli en kostnad för regionen som helhet. Jag tänker framför allt då på Folkhögskolans besparingar på 3,5 miljoner. Att lägga ner Livskraft vid Folkhögskolan i Hemse riskerar att i stället hamna som en kostnad i socialnämndens budget för försörjningsstöd. Skatteutjämningen som kommer från staten riskerar att minska med cirka 3,9 miljoner då Folkhögskolan drar folk till Gotland som också skriver sig här.
Nedläggningen av Fritidsbankerna drabbar direkt medborgarna och då främst de som har det sämst ställt och de som står längst ifrån arbetsmarknaden. Att i det läget då välja som alliansen och SD gör, att frivilligt betala ut flera miljoner till privata vårdcentraler känns för mig som upp- och nedvända världen.