Vi måste prata om CCS - koldioxidinfångning

Tekniken har funnits i 50 år och prövats i stor skala de senaste 20 åren. Den är en våt dröm för olje- och gasindustrin. 

En 3D-modell av den framtida fabriken. Den planerade anläggningen för koldioxidinfångning syns i grönt. ”Vilken blir miljöpåverkan för Slite som samhälle och vilka risker kommer befolkningen utsättas för?” undrar Marie Janson om processen med koldioxidinfångning.

En 3D-modell av den framtida fabriken. Den planerade anläggningen för koldioxidinfångning syns i grönt. ”Vilken blir miljöpåverkan för Slite som samhälle och vilka risker kommer befolkningen utsättas för?” undrar Marie Janson om processen med koldioxidinfångning.

Foto: Simon Bendelin

Insändare2025-06-25 09:05
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Stora oljebolag och stater har lagt ner stora summor. Man har inte lyckats med att få tekniken uppfylla förväntningarna trots alla satsningar. Den största vinsten har varit för olje- och gasbolagen som efter att ha tryckt in CO2 kunnat utvinna fynd som annars inte var tillgängliga. 

På FN:s klimatmöte COP28 i Dubai deltog 475 CCS lobbyister enligt Center för Environmental Law. I slutdeklarationen hyllades CCS och inget skrevs om att reducera fossila utsläpp. En sjukligt överdriven optimism. Lobbyisterna har varit framgångsrika. 

Kapaciteten i befintliga anläggningar på jorden är 45 miljoner ton CO2 per år. Av dessa är 80 procent använda till att utvinna gas och olja. Behovet, sett till klimatet, är 37 gigaton per år, det vill säga vi klarade 0,1 procent av 2022 års utsläpp. 

Ingen anläggning har nått förväntat resultat enligt IEA. 

CCS i Australien som är världens största går på knappt en tredjedel av sin kapacitet. Kostnaderna per ton CO2 är tusentals dollar per ton och det krävs mycket energi, ofta fossil och ibland förbränning av oklassificerade sopor. 

”Vi slösar pengar på CCS som kunde användas effektivt till att reducera utsläppen” enligt MIT (professor i environmental engineering Charles Harvey) som finansierat CCS projekt för utveckling sedan 15 år. 

Februari 2020 sprack ett rör med flytande CO2 mindre nära samhället Satartia Mississippi. Människor behövde sjukhusvård. Läckande CO2 förgasas, blockerar syret i blodet så att människor och djur inte kan andas och förbränningsmotorer inte fungerar. Hur stor är säkerheten när rören ligger närmare samhällen och bostäder. I Slite ska hälften av producerad CO2 pressas samman, kylas ner och pumpas via rör från östra brottet till hamnen. 

Hamnen skall byggas ut för transport av CO2 vidare till lagring med specialbyggda båtar betydligt större än dagens, och betydligt fler avgångar per dygn. 

Vi kan se spektakulära misslyckanden med CCS ekonomiskt, teknologiskt. Det är sannolikt att man inte heller här kommer klara reducera utsläppen enligt plan. Och till vilket pris i pengar och miljö ? Det handlar om greenwashing för att kunna fortsätta utvinna olja och gas och bedriva andra CO2 producerande verksamheter. Hur mycket pengar skall vi kasta bort på CCS i Slite. Energirådet har stöttat med många miljoner. 

Vilken blir miljöpåverkan för Slite som samhälle och vilka risker kommer befolkningen utsättas för?

3D-skiss framtida cementfabriken i Slite. Den planerade anläggningen för koldioxidinfångning syns i grönt.
3D-skiss framtida cementfabriken i Slite. Den planerade anläggningen för koldioxidinfångning syns i grönt.