Det är i grund och botten orimligt att gotlänningarna inte ska kunna få tag på tandläkare och att tillgången till tandläkare skiljer så kraftigt åt över landet.
I våra storstäder finns ett överskott på tandläkare men en brist på patienter. Där öppnas kliniker som till en inte obetydlig andel bedriver verksamhet som består av tandblekning och så kallade fillers. Det går sannerligen att ha synpunkter på vad som har störst medborgarnytta, reguljär tandvård eller kosmetiska ingrepp.
På Sveriges landsbygder finns ett överskott på patienter i behov av tandvård men en brist på tandläkare, tandhygienister och tandsköterskor. Ojämlikheten i tillgången till tandläkare växer sig starkare för varje år.
Även om bekymren funnits under en lång tid har de vuxit på sistone. Det beror på flera anledningar men en bärande del är att små, privata kliniker på landsbygden avvecklats då tidigare ägare inte hittat någon som velat driva praktiken vidare. Det har resulterat i att de patienter som tidigare nyttjade privatpraktiken vänt sig till folktandvården.
Hälso- och sjukvårdsnämnden arbetar aktivt för att säkra kompetensförsörjningen till folktandvården men det blir svårare och svårare för varje år. Det saknas tandläkare, tandhygienister och tandsköterskor att rekrytera. En situation vi delar med stora delar av övriga landsbygdsregioner i landet.
Ska frågan om gotlänningars och andra landsbygdsboendes tillgång till tandläkare lösas måste regering och riksdag ta frågan om likvärdigheten i tillgång till tandvård i landet på allvar. Det handlar om att ge regioner ekonomiska förutsättningar att tillgodose tandvårdsbehovet hos befolkningen. Det handlar om att säkra att utbildningssystemet tryggar alla regioners behov av kompetens. Det handlar för Region Gotlands del om att ge nyrekryterade en bra start i yrket och alla medarbetare goda utvecklingsmöjligheter så att vi är tillräckligt många för att alla gotlänningar ska få tandvård när de är i behov av det.