Vi borde sluta vara så duktiga

Under julen var jag ledig från mitt arbete i förskolan.

"Vi klarade oss förr utan att dokumentera varenda minut av allt som hände. Vi måste försöka bryta denna hysteri."

"Vi klarade oss förr utan att dokumentera varenda minut av allt som hände. Vi måste försöka bryta denna hysteri."

Foto: Gorm Kallestad/TT

Insändare2021-01-19 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Trots det, går jag och tänker på allt pappersarbete och annat administrativt som behöver göras. 
Varför har högt tempo och stress blivit standarden i förskolan? Jag blev ju förskollärare för att hinna se barnen. Jag vill kunna möta dem där de är och kunna ge dem den starten i livet de förtjänar.
Dessa små fantastiska människor som förtjänar vår tid, jag vill kunna vara där med dem. Kunna vara en närvarande vuxen. 
Hur kommer det sig då att vi springer och gör en massa saker runt omkring, när många andra yrken runt förskolan strängt säger nej och sätter ihop listor på vad de inte ska göra. 

Varför kan vi inte bara gemensamt välja bort vissa saker? Varför måste vi vara så himla duktiga? Så länge det finns folk som sliter röven för att hinna göra allt så kommer vi också förväntas göra det, och mer därtill! Det vore bättre om vi slutar vara så duktiga och riskerar att bränna ut oss och istället fokusera på det vi utbildade oss för. 

Det vi sökte arbetet/utbildningen för, det som verkligen är viktigt, nämligen att undervisa, att se och möta barnen, att få planera kvaliteten i verksamheten. Allt annat är sekundärt, vi klarade oss förr utan att dokumentera varenda minut av allt som hände. Vi måste försöka bryta denna hysteri.

Vad är det vi behöver göra men som man kan känna att man inte riktigt hinner med? Det kan vara dokumentation och uppföljning av alla barn, se över barnens kläder så att alla har det de behöver. 

Sedan är det kvalitetsutveckling och liknande som begärs uppifrån, tvätta leksaker speciellt nu i coronatider, skriva tillbud, städa i skåp och se över material, se över den pedagogiska miljön invändigt och utvändigt och anpassa där. Skriva handlingsplaner och titta över om man följt de handlingsplaner som finns. Kolla och uppdatera olika dokument, läsa samverkansprotokoll och mejl för att nämna lite.
Barnen är de viktigaste! Vi (inklusive chefen) borde försöka hjälpa varandra att stressa ner och vara nöjda med det fantastiska arbete vi gör. 

Ibland kanske vi ska landa i att vi inte kan göra allt och vara nöjda med det vi faktiskt gör.