Jag har valt att bo kvar i Stånga, där jag är uppvuxen och där mina tre barn just nu håller på att växa upp. För min familj är det självklart att vi ska bo just här, för oss att viktigt att även landsbygden får leva.
Stånga är på många sätt en levande landsbygd, här flödar kreativiteten och vi har ett stort antal företag, vi har en aktiv idrottsförening, vi har sammanhållning och som hjärta i socknen ligger vår fina skola. En skola jag under de senaste tio åren haft förmånen att få lämna mina barn till.
Inte en enda dag av dessa år har vare sig jag eller barnen känt något annat än trygghet, därför att vi vet att i Stånga skola blir alla sedda, det är ett mycket trevligt klimat, pedagogerna är utbildade och engagerade, barnen går i lagom stora klasser och trivs både i klassen och på fritids. Jag vet att vi har en mycket väl fungerande skola med gott rykte. Många familjer utanför upptagningsområdet väljer Stånga som skola åt sina barn.
Det här är inte första hotet om nedläggning, tidigare har anledningen varit för få barn, nu när utvecklingen gått åt andra hållet och elevantalet är större än någonsin är anledningen tydligen för många barn. Vartenda klassrum är fullt med barn och därför saknas specialsalar.
Jag trodde inte Stånga skola skulle finnas med i detta förslag. Varför vill man lägga ner en skola som bevisligen gör så mycket rätt, en skola som utvecklas och en skola som väljs av många familjer? För ett år sedan togs förskolan ifrån oss med anledning av att skolan behövde lokalerna, och nu vill dom även ta skolan ifrån oss.
Jag är stolt och glad över den styrka och kämpaglöd som finns hos oss föräldrar som har barn i Stånga skola och i andra nedläggningshotade landsbygdsskolor. Våra barn är trygga, har en bra fritid, lagom långt till skolan och de trivs! Att en skola är viktig för att familjer som min egen ska vilja bo, leva och verka på landsbygden behöver jag väl inte ens ta upp? Det vet vi ju, eller hur?
Men att kämpa för skolan är självklart.
Att kämpa för landsbygden är självklart.
Att kämpa för barnen är självklart...
För det har jag lovat dom!
Och i det är jag inte unik!