I Sverige är det ca 22 000 personer som drabbats. Symtom på sjukdomen är bland annat stelhet, skakningar i kroppen och långsamma rörelser. Vanlig debutålder för diagnos är mellan 55–65 år, men även personer som är betydligt yngre kan också drabbas. Det finns idag inga läkemedel som bromsar eller botar sjukdomen, men det finns effektiva mediciner som dämpar symtomen och bidrar till förbättrad livskvalitet.
Flera av landets hälso- och sjukvårdsregioner har långa väntetider för besök hos läkare med god kunskap om Parkinson. Bristen på neurologer och skillnader i prioriteringar gör att hela vårdkedjan, från diagnos till avancerad behandling påverkas. Utan diagnos, ingen medicin. Har man Parkinsons sjukdom så är det av stor vikt att påbörja medicinering för att få en förbättrad livskvalitet. När den medicin som tas i tablettform inte räcker till, när man har återkommande dosglapp, överrörlighet och/eller besvärande skakningar, behöver man utreda om avancerad behandling är ett alternativ.
Med en medicinpump, via infart på magen eller subkutant under huden, alternativt med elektronisk djupstimulering av hjärnan (DBS,) kan personer med Parkinson få en ökad livskvalitet. Dessa behandlingar har vissa begränsningar kopplade till ålder, kognitiv förmåga och underliggande sjukdom hos den enskilde. Det är därav av stor vikt att sådan bedömning görs i god tid så att något av alternativen fortfarande är genomförbara.
Personer med Parkinson har behov av kontinuerliga rehabiliteringsinsatser för att bibehålla eller öka fysisk och kognitiv förmåga. Det skiljer sig dock mellan landets regioner på vilken typ av rehabilitering som erbjuds och är tillgänglig för patienterna, något som vi i Parkinsonförbundet anser är orättfärdigt.
Vård och behandling för personer med Parkinson och atypisk parkinsonism ska vara jämlik och jämställd i hela landet. Vi kräver att Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid Parkinsons sjukdom efterlevs, samt att riksdag och regering tillskjuter nödvändiga resurser för att åstadkomma det.