Insändare: Våra barn och barnbarn ska kunna leva på ön

För att människan skall kunna överleva på jorden krävs snabbt slut på förbränning av olja och kol. Samtidigt måste cement-/betongindustrin ställa om. Det går inte längre att förstöra klimat, natur och grundvatten för sådan tillverkning. Mark- och miljööverdomstolens aktuella nej till Cementas kalkbrytning är en viktig del av detta. Men nu krävs det trendbrott och nya tankebanor för utveckling av Gotland.

Cementa måste ställa om på samma sätt som är tvunget i andra energi- och råvaruslukande branscher med stora CO2-utsläpp som Preems raffinaderi i Lysekil. Men en omställning innebär inte att arbetstillfällen försvinner från Slite. Självklart behövs byggmaterial även i framtiden. Cement/betong kommer att ersättas av andra material som håller på att utvecklas världen över. Dessa kan tillverkas i Slite, ett samhälle med stora utvecklingsmöjligheter.

Men den avgörande frågan är om världskoncernen Heidelberg Cement AG, ägaren till Cementa, har varit förutseende och tagit ansvar för den nödvändiga omställningen. Eller om företaget räknar med att kunna fortsätta vara stor kalk-, sand- och energianvändare. Något som kan vara ödesdigert för företaget.

För Gotlands del är det avgörande att natur och grundvatten vårdas så att det blir möjligt för barn och barnbarn att leva på ön.

Kalkbrotten kan snart fyllas med vatten och bli sötvattenreservoarer som kan användas på olika sätt för utvecklingen av ön. Genom bevarande av den unika naturen ihop med en kraftig satsning på hela ön bör befolkningsmålet kunna sättas till runt 80.000 invånare. Då ökar den ekonomiska aktiviteten och näringslivet kan blomstra med kraftig ökning av arbetstillfällen året runt. 

En satsning på hela Gotland och broms på utbyggnaden av Visby krävs även för att skapa balans på ön. Något som leder till förbättrade villkor för att leva och verka på landsbygden. Något som i sin tur kan vara en förutsättning för utveckling av ön och en tillräckligt stor befolkning.

Centraliseringen till Visby genom den stora kommunsammanslagningen 1971 har gett problem och kan brytas genom att kommunen/regionen åter delas upp i flera kommuner som på dagens Åland, till exempel Sydgotland, Mellangotland/Visby och Nordgotland/Fårö.

Den offentliga verksamheten och samhällsservicen kan då återuppbyggas över hela ön inklusive fler skolor och vårdcentraler. Mer befolkning på landsbygden och i orterna utanför Visby leder alltså till förbättrad samhällsservice där inklusive mer kollektivtrafik. En positiv utvecklingsspiral kan skapas.