Ja var ste u tråsked göisl ei fredes, u var ste u hugged kastvid igår, men svaitn rant värre, så varmt var de. De gynnar blei leiv u rörlse ei natäurn, u de gynnar de blei ei folk me, för en kan säg en har lissum ligg ei nån sårts dvale nå undar iss langg kald teidn. Nå har ladisvädre uppliv en, de jär mair trivlit ti arbet än de jär um vintan. En kännar si stain tråttar när de bleir aftteidar, men va gär de, en sivar bra gutt um netnar.
Naturen och vårvärmen väcker oss ur dvala - nu och 1893
I Lau satt bonden Jakob Karlsson vid Fie och skrev brev till lektor Mathias Klintberg under åren 1898–1892. Wera Svensson vill sprida ”Fäi-Jakens” ord om hur han gläds åt våren den 9 april 1893.
”Var ste u hugged kastvid igår, men svaitn rant värre, så varmt var de”. En glimt av livet i Lau 1893, när Wera Svensson låter oss ta del av hur bonden vid Fie gladdes åt våren.
Foto: Bendiksby, Terje
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.