Jag vill verkligen tacka PROtingstäde för den fina familjedagen som de anordnade den 15/6. Det var väldigt fint och trevligt att bli inbjuden till något sådant.
Men en sak är jag väldigt besviken på, och det är på min egen generation och den under. På oss barn och barnbarn.
På er som inte var där.
Ni har förmodligen blivit tillfrågade av era föräldrar, mor- och farföräldrar. Av önskan att ni skulle vara med. Kanske till och med en längtan.
Men nej ni kom inte. Vad kunde ha varit så viktigt att ni inte kunde undvara fyra timmar av era liv?
Vad är det som är så läskigt, jobbigt, svårt av att ge något tillbaka till den äldre generationen?
Jag tror inte att någon av er barn eller barnbarn gjorde något livsavgörande just den söndagen.
Det handlade nog snarare om nonchalant och trist attityd.
Den äldre generationen är snart ett minne blott, sorgligt nog.
Men istället för att ta hand om de människor så ska de glömmas, gömmas, tryckas bort.
Mycket av samhället men även ibland av sina egna familjemedlemmar.
Vi går en extrem tråkigt, hemskt framtid tillmötes när vi redan gör så här mot våra egna nära och kära.
Så det är dax att vi alla skärper oss. Vi måste ro om varandra, visa snällhet och omtanke.
Vi alla kan göra framtiden bättre än vad den just nu är på väg till.
Var fanns de yngre under familjedagen?
Mysterium.
Foto: JESSICA GOW / TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.