Utan pengar kan inte kulturlivet återskapas

Inger Harlevi svarar den 11 december på min insändare om kulturens finansiering, men hon svarar inte på min avslutande fråga:

Tomas Lindström svarar på Inger Harlevis replik.

Tomas Lindström svarar på Inger Harlevis replik.

Foto: Linus Ehn

Insändare2020-12-18 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Har någonting förändrats i er kulturpolitiska syn på finansieringen av vår kultur efter de erfarenheter vi genomlever just nu?

Om jag letar i Ingers svar så kan jag väl ändå gissa mig fram till att pandemin inte har påverkat Moderaternas syn på kulturfinansieringen. Prioriteringen att låta alla pengar i kultursamverkansmodellen gå till öns institutioner är välbekant. Den är unik, då ingen annan region i Sverige inte fördelar verksamhets eller projektbidrag till fria kulturutövare via samverkansmodellen. 

Inger berömmer institutionerna för deras uppfinningsrikedom under pandemin och att de anlitat gotländska kulturarbetare. Jag och flera andra står utan jobb efter att kontraktslöfte bröts inför kommande vår då den till storleken mycket egenfinansierade Anna och Jacob Dubbe på länsteatern har skjutits på framtiden. 

Var ligger uppfinningsrikedomen i det? Vårt museum, som har en stor del egenfinansiering, har flaggat att man varit nära konkurs. Här har inga näringslivsaktörer gått in och samarbetat, vad jag vet. Det är skattebetalare som har räddat sitt museum från konkurs genom statliga och regionala bidrag. 

Kulturens utsatthet har blivit enormt tydlig under pandemin och det kommer ta många år innan både institutioner och fria kulturarbetare har hämtat sig, och de skattebetalarna som har betalat för konsekvenserna. Vilka näringslivsaktörer syftar Moderaterna på kommer att kunna och vilja vara med och finansiera kulturens återhämtning? 

Jag håller fast vid att den innantilläsning vi fick se under Art Meet visar på politikens avsaknad av insikt om kulturskaparnas villkor just nu. FI och MP:s representanter nämnde pandemin som ett incitament för en förändrad kulturpolitik och att de fria kulturutövarnas villkor är en minst lika viktig grundsten som egenfinansiering och samarbeten med näringslivet. 

Så en fråga till de som förordar det senaste; vilka näringslivsaktörer och vilken besöksnäring syftas på för kulturen att samarbeta med i en postpandemi? Vår publik kommer säkerligen vilja se sin lokala kultur när allt är över. Men vi måste ha något att visa. För när allt kommer omkring handlar det om pengar. Inte lån av utrustning eller att dela befintliga lokaler. Det kommer inte återskapa Gotlands kulturliv.